KORPSKRIFTEN

...
Meny

Svartkonst

Berättare: J. B. Pettersson (f. 1884)
Upptecknare: Viola Gustafsson

Transkriberad uppteckning

128. En del kunde maktstjäla hästar, genom att klappa till hästen på länden och säga: "Det är en fin hast du har." Då blev den hästen maktlös och svettig om en liten stund. Då skulle ägaren ta spåret efter den andres häst i handen, och så läste han nog något, men det vet jag inte, vad det var, och sen sa han: "Nu kan det vara bra", och sen var hästen bra om en liten stund. Då blev den andres häst svettig och maktlös. Om man kunde ta en groda levande ur munnen på en orm, som höll på att svälja den, utan att döda varken or- men eller grodan, så skulle man sedan kunna hjälpa en kvinna, som hade svår barnsnöd. Bara man kom, så födde hon barnet utan vidare. 126-127 Nej. 129-131. Nej. 132. Det var en gubbar och gummor, som kunde tala om, var något fanns, som blivit stulet. / 133. Det har jag hört, att de kunde. Det var en, som det liksom växte lus på. Hade hade förargat en, som kunde trolla lussjuka på folk. Men den som kunde den konsten, lärde inte ut den. 134. Det har jag också hört, men jag vet inte, hur de gjorde. Men om de stämt möte med ormen, och ormen var där först på platsen, så blev den som stämt det honom biten, så han dog. Den som stämt möte med ormen, måste vara där först, så han kunde ge ormen dråpslaget, när han kom. 136. Då skulle de ha en korpsten. När korpen har ungar, så om en unge dör, förstenas den, och får man tag på den och bär den på sig, så kan man göra sig osynlig. 137. Nej, det vet jag inte 138. I Seglora fanns en klockare, som kunde stoppa blod. När de kom dit, kunde gubben säga: "Gå nu hem, det är redan färdigt," och när de kom hem, var det bra. 139-40. Nej: x 141. Det var till mångahanda, man använde kvicksilver: att fördriva ohyra och att fördriva foster. Om en havande kvinna tog in kvicksilver, försvann havandeskapet. 142. Det kunde de, men det lärde de inte bort. (Det kunde han då) kommer en / gumma till en lagård eller en griskätte. Sa hon då: "Det var en liten va du gris du har," så slutade grisen att äta och den blev sjuk och eländig. Då vet det enda botemedlet om den, som gjort det, vill hjälpa grisen eller också någon annan klok. 143. Sägnen sa, att Marsjödåren hade tagit en oblat från natt- varden och satt på väggen och skjutit på den. Sen skulle han alltid träffa, vad han sköt på. Det var, för att han gjort så, som han blir vansinnig sen. När han skjutit på oblaten, hade han sett Frälsarens bild hänga blödande på väggen. 144. Nej, men en kniv, som det taget livet av sig med, var eftersökt. För det första skulle den alltid vara vass, och vida- re skulle det vara tur att ha den. 145. Det vet jag inte, hur de gjorde 146. Det vet jag inte. 147. Engelska sjukan (skrivran) botades med en trollpåse. Då gick de till den klok gumma, som gav dem en påse. Jag tror inte de fick gömma den. Min hustru var hos en gumma i Lidköping, som kunde bota. Hon tror, att det var vitlök i den påsen. x139. Den som var född med segerhuva, skulle kunna / släcka vådeld, om han kom till brandstället. - Lyckan skulle alltid följa honom.

Socken Seglora
Landskap Västergötland
Härad Marks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Svartkonst

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR