Transkriberad uppteckning

54 Mjölkharen har jag själv skjutit, så det vet jag tydligt, vad den innehåller. 55. Det är några avbrända stickesnoppar och gamla utslitna vävsolv, och blodet i dem är inte mer än en tesked. Det skulle läggas ut skärtorsdag om morron före soluppgången. Man skulle lägga material till mjölkharen i en främmande lagård, men inte längre bort än att ägaren kunde ropa hem den, och det skulle ske påskdan på morron före soluppgången, och då var mjölkharen färdig. 57. Det var i Vänga jag sköt den. Jag var skytt, så jag gick mycket med bössa. Hunden våran fick upp haren en tre, fyra gånger, men det var bara som jag skjutit i luften, när jag sköt på den. Jag talade om det för min gamle far, men / han skrattade och sa, att jag skulle akta mig, men han lärde mig, hur jag skulle göra. Och så la jag en tioöring i bössan istället för hagel, och det rev sönder haren. Ägaren kom, och han var så desperat och sa, att om jag inte hade annat att göra än att förstöra villebrådet, skulle han hjälpa hem mig. 56. De hade så gott om mjölk på det stället förr.