Transkriberad uppteckning

Till Västsvenska Minnesarkivet Göteborg. Undertecknad vill härmed medela några verkligt sanna folkminnen ock folktro på början av 1800 talet ock till midjen av 1800 talet. Jag skriver nu vad min fader har berättat, han var född år 1822 i Björkängs socken. Skaraborgs Län. Min fader var nämligen mjölnare vid en liten vattenkvarn kallad Väsås. Min far var granne till den familjen, som jag nu vill berätta om, ett mycket bra ock välbärgad bondfamilj bestående av 8 barn alla voro friska ō dycktiga utom den näst minsta, det var en gosse omkring 4 år gammal, som var mycket klen, ock sen att gå. ock sen att tala. Föräldrna sökte olika doktorer men utan resultat, när ingen medisin hjälpte så antog gossens moder att det var onda onsynliga varelser i vattnet som ansatte gossen, modren gjorde en / dockpojk utav gossens gamla kläder, i samma storlek, som gossen när hon fick dockpojken färdig gick hon till ån en torsdagskväll efter solens nedgång med dockpojken ock kasta den i ån med orden, "tag denne gosse ock valka på ock låt vån gosse Johannes vara i fred nu." Ock efter den dagen så bättra sig deras gosse undan för undan, så han blev efter en liten tid alldeles frisk. Modern berättade sedan glad, att det var det enda som hjälpte. Nu vill jag berätta en annan folktro. En dag kom det en gumma till min faders kvarn, bärande en säck med råg i, på ryggen, rågen skulle nämligen malas till mjöl När gumman var kommen på kvarnbron, den var utav träplankor, på bron växte rödaktig svamp, på grund av syran i virket, där blev gumman stående med säcken på ryggen, ock ropa på far min, "kom kom hit." "vad är det / frågan om," sa far. Har du sådant fanstyg – ō trollsmör här sa gumman. Hit med en stålbit så jag får korsat. "Det är en svamp som växer på bron," sa' far min. "Nej, trollsmör är det," sa' gumman, "har du sådant här?!" Far gav henne det begärda stålet (kniven) ock hon skar ett kors i svampen, under det hon mumla några för far otydliga ord, sedan sade hon nu "lell än då," har trollen ingen makt här vid kvarnen. Nu till en annan händelse som jag själv har upplevat, vid samma kvarn. Vi sålde kvarnen när jag var omkring 12 år gammal, jag är nämligen född där år 1862. sedan avflytta vi därifrån ett par mil därifrån. Sedan när jag var 57 år gammal gick jag för att bese barn- domshemmet, under åren som gått hade jag varit i Amerika, jag gick nu in i kvarnkammaren, där jag hade så mån- ga gånger lekt som barn, jag satte mig på en stol ungefär mitt i kvarkammaren ock samtalade med 3 st. personer, som då var ägare av kvarnen, den står nämligen kvar ännu. / Jag satt på stolen ock prata om gamla barndomsminnen om kvarnen. då kändes det riktigt som det packa ō slog under stolsitsen, så det kändes uppåt ryggen, stötarna ock packningarna voro ljudlösa. Jag reste mig upp ock lyfte på stolen, men ingenting fanns under stolen. Karlarna som jag språka med, tittade på mig, när jag lyfte upp stolen, men jag sade ingenting utan fortsat- te att prata. Nu till en annan sann berättelse, som jag själv hört omkring 1879 det var hos en bonde i Halna socken Skaraborgs län, han hette August Johansson var gift ock hade 5 minderåriga barn, August kom då in bärande famnen full av björkved, som han kasta vid den öppna stora spisen, då kom hans barn ock satte sig omkring veden, ock började att flänga ō flå utav nävern på björkvedsträna, så fort han fick se hur dom gjorde med veden, då blev han alldeles ursin- ning, ock körde dom ifrån veden, ock dom fick sina ör- filar, / dom som ej hann hinna ut. August sade till barnen. "Våra får dör, om ni river av nävern." Nu en annan sann folktro som jag själv har hört många gånger. Både hört sägas ock sett göras i många olika soknar i Skaraborgs län. När dom byter skjorta så spotta dom igenom skjortan 3 gånger ō rad då hållde dom sig friska, tills nästa ombyte, då var att spotta på nytt. Likaså om man går över en stätta eller grind där spotta dom 3 gånger ō rad för om en häst hade tumlat sig där, då fick dom värk ō blevo ömma i benen, ifall man ej spotta. Nu en annan folktro som min mor har berättat för mig om sin mor (min mormor) hon tjäna på en större gård i Tiveden, Skaraborgs län, hennes matmoder ock min mormoder voro goda vänner. Matmodern sade till sin tjänsteflicka, "vill du se din blivande make?" Ja, det ville hon. Då skall du gå ut på logen naken en midsommarmorgon strax före soluppgång- en, ock sopa logens golv med din särk, (linne). då får du / se din blivande man titta i logdörren. Flickan gjorde som Matmodern lärt henne. Flickan fick se sin hus- bonde titta in genom logdörren. Flickan skämdes – ock blev ledsen, sprang in till matmodern, ock sa' till henne, "det var skamligt att förråda mig, ock skicka sin man." Men Matmodern blev också ledsen ock sa att "jag har ej skickat honom. Utan jag kommer att dö, ock du blir hans andra hustru." Det gick som matmodern sagt, efter något år blev flickan hans andra hustru. Töreboda den 27 januari 1934. min adress: Fru Augusta Augustsson Borrebodagatan № 5. Töreboda. / murlin gastunge är ett nufött barn som de har dödät och Lagt å Lön dom visar sig Huvudlössa Stackăre för sina anhöriga och ikring där som di är har blivet dödäde o. gömda #### Björkäng, Vg. i. 3433:7. Augusta Augustsson 34. Egna minnen.