Transkriberad uppteckning

"Sjöråa", "sjöjungfrun" seglade i en halv båt. Hon kom på Kattfjorden. Hon hade en liten klut att segla med, så att det drog den halva båten. Hon hade långt hår, så att det rack ända ned till knävecken. När hon kammade det, så sprakade det som gnistor. Skeppare brukade vara utsat- ta för elakheter från henne. Om de kastade eld eller varmt vatten i sjön, så kunde hon ställa till så att, de kunde förlora båten och allt. När hon var uppe och seglade, så var det inte långt till förrän det blev ovä- der. Det var ingen än de hade henne i tankarna, när de var ute på sjön, och det var aldrig farligt för nå- gon, om de inte tog sig för att skoja med henne. Det var "e sjörå" som bodde i Lambergstjärnet vid Karlstad. Den såg de rätt som det var på gatorna där. Hon kallades för "Lambergsfrua." Hon lärde "Hebe- läjen" hur han skulle bygga kvarnen. och så fick / han lära sig att flyga av henne. "Hebelajen" hade gjort henne en tjänst en gång, och det fick han lön för. När de hade talats vid och han fått veta hur kvarnen skulle byggas, så såg han inte till henne mer. Hon liknande ett fruntimmer, men hon hade en lång rumpa, som släpade efter henne. Mormor sade att hon hade fått den rompan för att hon inte skulle få vara lik folk. Näcken lärde en spelman att spela fiol.Det var en pojk som gick och önskade att han skulle kunna spela. En kväll gick pojken vid ån och då fick han höra att näcken satt vid strömmen vid en liten kvarn och spelade. När näcken fick se pojken, så kom han upp och lär- de honom. Och han fick förstånd att ta efter allt som han hörde spelas.