Förfärd. En karl va ute o gick. Bäst som han gick tog´en ett stej å si´a a blöj ståene ett stunn. - råint som han belle att nögen skulle gå eller färslas förbi. Joe, gubben hadde mött nögenting - ja, han hadde mött åj ligfärl inga rektiger, men aj aen, för han va dödden så han så´ i syne iblann. Å han blåj gubsen, för han kände igen vareveloe person. Dåj hörde hemma i hania liglägg, men han så´ inte seg själ. Då bläj´en så kon- steger för han begråbla kantele veda wem som lå´ i kista. Strax etter så dö den gubben.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
