Transkriberad uppteckning

Sagan om Hagbart o Signe. Sedan långa tider tillbaka är en folksägen anknuten till Asige socken. Den härrör från den tid då landet styrdes av småkungar. En av dessa kungar kung Fride bodde på Kungsberg- et i Guntorp, medan kung Frode bodde på Frodeberget. Dessa kungar lågo i ständig fejd med varandra. Kung (Fride) hade en dotter som hette Signe, och kung Frode en son som hette Hagbart. De båda unga fattade kärlek till varandra, kung Fride blev utom sig / av vrede då han fick veta det, hans folk lyckades tillfångataga Hagbart som dömdes till döden. Då Signe fick veta detta förklarade hon, att hon skulle låta innebränna sig. För att pröva hennes kärlek, hängde Hagbart sin kappa i galjen. Då Signe såg den trod- de hon det var Hagbart, och satte eld på slottet. Och när Hagbart sedan hissades upp i galjen, såg han hur eld och rök trängde ut från borgen. Då denna var nedbrunnen rann där upp 3 klara källor, som än i dag benämnas Signes källor. Syn för sägen bära även ruinerna på Kungsberget, samt Hagbarts galje / några hundra meter söder om År- stadsgränsen. Klockhöljen. Asige kyrka ligger på en höjd. I dalgången inunder flyter Suseån. Mitt utför kyrkan ligger den omtalade klockhöljen. Sägnen berättar. När kristendomen infördes i Sverige började folket bygga kyrkor, till stor förtret för jättarna. Asige kyrka blev byggd, och klockringningen ljöd ut över nejden. Jätten blev all- deles vild, då han hörde kyrkklockan, han begav sig upp till kyrkan, och / slungade klockan ned i ån. Sägnen berättar också att dykare försökt häm- ta klockan, och väl sett den men ej kunnat ta upp den. Den skulle vara förtrollad, och ligger där väl än i dag, säga de som tro på sägnen. Skatten i Blommestun. En sägen från Asige. I Öinge by ligger en kulle benämd Blommestun. För åtskilliga år till- baka berätta de äldre invånarna i byn om en skatt i Blommestun. På något sätt hade 3 män fått reda / på formeln för skattens finnande. De beslöto att gå dit och gräva. Ingen skulle få yttra ett ord under arbetet, de grävde en stund, gropen blev djupare för var timme, de voro nära att tröttna, då en av dem stötte spaden mot en kopparkittel. I det- samma visade sig en liten man i tomtedräkt hållande en yxa i han- den. Han sprang runt skatten, under det han ropade, "vilken ska jag ta, vilken ska jag ta". Då hördes en röst ur jorden som svarade, "tag den med den röda mössan", en av / männen bar nämligen röd mössa. Denne blev utom sig av fasa, och började be om förskoning, i detsam- ma han yttrade ett ord, sjönk skat- ten ner i jorden, och tomten för- svann. Sedan dess ha många sökt skatten, men ingen har funnit den. (En sägen från Getinge. En sägen från Getinge lyder så. En sommarsöndag begav sig en man på väg till Getinge kyrka. På vägen passerade han Lövesåsen en bergrygg i Getinge skogsbygd, under ett träd fick han se korn / utströdda på marken, han blev för- vånad, tog några och stoppade dem i fickan, samt fortsatte sin väg till kyrkan. Senare på dagen kom han ihåg kornen, och tog upp dem för att visa. De befunnos vara av renaste guld. Mannen återvände skyndsamt till fynd- platsen, men hittade ej några fler guldkorn. Sagan berättar att trollen en gång om året sola sitt guld, den som finner det då, kan ta det, men ingen får se det mer än en gång.) / Upptecknade av Ebba Karlsson Nannasgård Öinge Getinge.