Transkriberad uppteckning

Det var så att en skogsrå, som bodde i Erserudskogen skulle till Kalvhagen för att köpa salt. Hon hade det stora saltkaret, kyrkans dopfunt, under armen och flängde iväg över gärdena tidigt en morgon. Men så kom en vargflock och följde efter henne. Emel- ertid sprang skogsrån allt vad hon orkade för att hin- na undan vargarna. Det gick också bra, och hon orkade springa sig upp i en glugg till ett ränne vid Kalvhagen. Där satt hon i gluggen med benen ner och retade vargarna. "Lasse ta fot, Lasse ta fot" Men en dräng i Kalvhagen fick se henne och han smög sig upp på rännet genom en glugg och rände skogsråa i ryggen och sade: / "Lasse, ta då gärna alltihop". Och skogsrån föll ned och blev uppäten av vargarna, men sedan kom "saltkaret" till kyrkan. Och så an- vändes det till dopfunt. Prästen ### hade påstått att man ha- de skaffat hit vargarna för att de skulle rota ut skogrået.