Transkriberad uppteckning

År 1864 skötos de två sista vargarna på Svale myr. Myren ligger på gränsen mellan Hishult och Mar- karyd. (Det är troligen samma vargar som omtalats blevo skjutna i Tormansbygd.) Innan Finland lösslets från Sve- rige fanns här inga vargar. Finnarna kunde trolla och efteråt sände de hit vargar, troddes det. På kvällarna kunde man se vilket djur vargen skulle komma att riva. Ett töcken eller dimma steg upp över kreaturet. Att bli biten av vesslan var ytterst farligt, särskilt om man blev biten av henne kl. 12. (H. P. Svensson säger, att man kunde räddas till livet endast om man blev rökad med ett vesselskinn). Samma var det med snoken. Blev man biten vid middagstimmen levde man ej till kvällen kom. Skatan fick ej skjutas eller tas ägg och ungar / ifrån, ty då fick man otur med allt särskilt med kreaturen. Hördes göken första gången på året från söder blev det ett gott år, sädesår. Västergök, bästegök eller glädjegök. Norrgök betydde sorg, och östergök död. Man skulle akta sig för att höra göken på morgonen innan man ätit något, då blev man gökadårad och levde ej till årets slut. Göken slutar att gala då han hör höstavagnarna knårra. Gol han på höhäsen (lång höstakk) skulle korpen gala på kreaturen på vintern. Fodret skulle ej räcka då. Man skulle aldrig härma göken, då blödde hans näbb. Fick man på sig en nyckelpiga kunde man spå kommande dagens väderlek. Man lade henne i handen och lät henne krypa uppåt fingrarna under det man läste: "Flyg, flyg, lilla höna, i morgon blir det solsken och vackert väder." Flög hon då blev det vackert nästa dag.