Transkriberad uppteckning

Schäckte man efter gasten, kunde han komma och slå ihjäl en. Det var en dräng på Ullasjö Stom, som stod vid drängstugan en kväll och schäckte efter gasten, och se'n sprang han in. Strax därefter kom gasten och slog till i väggen, så de visste inte, om drängstugan skulle ram- la ner. Det var en som hittade en lammunge och tog upp den och skulle bära hem den. Men lammungen blev tyngre och tyngre. Till slut kastade han den och sa': "Nu bryr jag mej inte om att bära dej längre." Då fick han sej en örfil, men lammungen försvann. Det var en gast, som gick och lyste och gol om kvällarna på Ullasjö gärde. Så var det en dräng, som sa', att han skulle lura honom. Drägen tog några batting- / ar och gick ut på gärdet och lyfte på en koraka och la battingarna under den. Gasten kom till honom och frågade, vad han stod där och lyste på. "Jag lyser på mina me- del," sa' drängen. "Vad har du för medel?" – "Här ska du få se!" Då sa' lyktegubben: "Det var ynkeligt att gå och lysa på så lite. Kom med mej, ska du få se, vad jag har!" Drängen plockade till sej sina battingar och följde med. Gas- ten lyfte upp ett stort skrin med pengar och slog upp locket. "Har du så mycke, så kan du få ta mitt med," sa' drängen och kastade sina battingar i skrinet. Men se'n hade gasten ingen makt med skrinet. Drängen fick sej en örfil, så han var yr i fjorton dar, men se'n var han rik. Gasten var en sådan människa, som hade flyttat på skillnader i lifsstiden. Han skrek: "Jag ångrar mej." Blev man gastkrammad, skulle man röka sej med sva- vel genom sopekvasten.