Transkriberad uppteckning

Göken. Nol – nöe öster – döe sör – säe (det blev bra äring) väster – gläe Gol göken på bar kvist, blev det dåligt äringsår. Jag har sett ärlebo med en gökunge i två gånger. I ett bo var han fyra gånger så stor som en ärla. Göken blir hök, när han blir gammal. Det har jag sett en gök som satt på en gärdsgårdsstake och gol och var mörkbrun som en hök; annars är göken grå. Man skall inte härma honom; då bloar han på björklövet. Vargarna var det en finnkäring som körde i väg. Hon fick betalning för det. Jag hade en morbror i Bålaryd. Pappa och min bror var / där och kobba' ved, för då nyttjade de inga sågar. Morbror släppte ut fölungen och den sprang på vedkasten. Då kom en varg på sjön och fölungen fick se vargen och sprang ner till honom. Vargen kurade ner och hoppade upp och tog tag i strupen på honom. De fick slakta'n. Det är väl 75 år se'n. "Gullpytta, gullpytta, fly å visa vackert väder i môra!" – flög den då, blev det vackert väder nästa dag. Satt den kvar, blev det regn.