Transkriberad uppteckning

För en 45 år sedan var jag i stallet en kväll och lagade nånting, jag höll på till klockan nio. Så gick jag in och åt innan jag gav hästen och gick ut för att ge honom sedan. Jag ställde då dörren ut öppen, men rätt vad det var gick dörren igen och klykan gick på också, fast det var alldeles lugnt ute. Jag kom inte ut, jag fick gå över rännet och ut och så in igen. Så gick det tre gånger. Då kom gumma mi och skulle se varför jag dröjde, jag talade om att dörren gick igen, och då höll hon i den, så jag fick ge hästen. / Hon grunna på vad det var, och jag talade om det på morron. Det var tomtar, som det berodde på. När jag var pojke, brände vi tjära en gång, och vi pojkar smällde skott med kolen, spot- tade på dem och smällde. Vi höll på till halv tolv, då kom far och sa att vi skulle sluta, för "dä går aldri väl." Men sen på natten smällde det skott från den ena hallen och på den andra, och far sa till oss att vi fick aldrig göra så mer. När de tröskade sent om kvällarna i gårdarna omkring hemma, så tröskade det där sedan under nätterna. Det var en dräng där- oppe på finnskogen, som gick / in i stallet en kväll för att ge hästen foder och började svära och leva där. Men han fick en örfil av den lille kraken, han såg honom också, han var så liten, men örfilen var stor. "Du får allt fler," sa hans husbonde, "om du inte är ordentlig."