Transkriberad uppteckning

Det stod ett gammalt stall här, och det flytta de. Natten efter hade jag en bror, 8 år, som var sjuk, och vi måste vaka på honom. Då kom pap- pa in och sa: "Kom ska ni få höra på en som är husvill!" Vi gick ut och lyssna. Det grät som när en unge gråter och hickar emellanåt. Om en stund tog jag en sten och kasta- de däråt, och då upphörde det för våra öron, men en granne och en piga hörde hur det fortsatte bortåt gata och "nolôt" (åt norr). De gamla sa, att detta var en tomte, som de gjort husvill, när / de flytta stallet. "Nisseflätter" kallar de det när manarna är hoptovade på hästarna. I Trångstad här var en tomte. Husbonden hade en svart och en brun häst. Och den svarte var alltid fin, men den brune såg mager och ynklig ut. En gång var husbonden till kyrkan på julottan, och kappkörde med de andra bönderna hem. Det var en, som hette Born på Hea, som ville köra om honom, men just som han skulle göra det spratt hans selpinnar ur. "Va ja inte nu kar, husbonn?" sa då tom- ten till bonden i Trångstad. Han var med till kyrkan, och bonden hade den svarta hästen. De skulle tycka / bättre om svarta hästar. De tog alltid mat från julbordet och satte under detta åt tomtarna. Eller också satte de det i lagårn. Han hade en dräng bonden i Trångstad. När han kom med den bruna hästen en gång, kom han inte in. Han gick då och tittade mellan huvudet och betslet på hästen, och då såg han tomten i dörren, han stod och höll ut armar- na. Då spotta han emellan där och skulle spotta i ansiktet på tomten, men då fick han en örfil, talade de om. Tomtarna var en aln långa, de hade långa rockar, krök- stövlar som var hela framtill, och så hade de hattar med brätten / vikta neråt och bra höga kullar.