Transkriberad uppteckning

Men faster sjöng när hon var i ladugården på kvällen. Men var morgon gick kreaturen lösa i "fjuset". När de kom att tänka efter på saken, så höll hon sig tyst om kvällarna, och då var inte en enda ko lös. Det var "tôssen" (tom- ten) som ville ha fred, anars så löste han krea- turen. I Sundsbyn har det funnits tomtar, men vart de ha tagit vägen nu, vet ingen, borta är de i alla fall. Förr hörde folk att de skrattade i ladugårdarna och dundrade som om de hoppade från den ena stocken till den andra. Och ibland hördes det som om det skulle knastra. När Jonas i Ögården kom till stallet en kväll, så fick han se tre små "guttongar" sjunga kring / hästen. Men när han hade kommit fram till krub- ban, så sprang de bort. Han såg tydligt att de ha- de röda luvor på huvudet och grå kläder. Ibland så ryktade de hästarna. Det hördes att de knackade ur skrapan mot väggen. En gång fick Jonas i Ögården en smäll av tomten, så att han blev döv på ena örat. Det gick inte an att föra väsen om kvällen. Och de gamle här ville inte gärna hålla på med nå- got bullersamt arbete om kvällarna. Det var värst om man inte hade fred vid husen. Fick inte tom- tarna fred på kvällen, så hamrade de, slog och bankade om natten, så det gick inte för någon att få sova.