Transkriberad uppteckning

Min mors mormor hade sett ett troll borta i Stammareds hage. Det var ett litet 'pörle', som jultade och sprang och skrek. De var så rädda för åskan, trollen, så det var därför det skrek. Bönderna brukade låna kittlar av trollen och koka i, när de slak- tade. Så skulle trollen ha en korv tillbaka. Men så på ett ställe hade de skickat hem drängen med kitteln. Och han tog korven och la en annan istället. Sen fick de aldrig låna kitteln mera. När de hade bröllop och begravningar på ställena, skulle trollen också vara med. Och de sa, de åt så förskräckligt mycket. En gång hade trollen varit i Lerpe trädgård i Grimmared och stulit äpple, sa de. Där var ett troll, som bytte bort sitt barn för ett kungabarn. Men trollet ville inte ha kungabarnet utan ville bara förstöra det. Hon hade lagt det i en sjö i vassen. Men så kom där en fiskare och hitta- de barnet, och han tog upp det och fostrade upp det. en gång var där / en fågel, som sjöng för tösen: "Du är den fattiga Elsa ej, du är den rika prinsessan. Jag själv det såg, när du i vaggan med kronan låg." När fiskaren så var död, kom tösen upp till slottet. Där satt trollungen uppe vid tronen, och kungen trodde det var hans barn, fastän det var konstigt. Men när tösen kom dit, kände kungen igen henne på hennes mor. Mor talte om, där var en piga, som trollen rövade bort åt ett berg. Och hon fick inget annat än katthuvud att äta. Men det kunde hon ju inte äta, utan hon stoppade dem i barmen. "Ja, är det bara i bar¬ men, så kommer det snart åt tarmen", sa trollkäringen. Men så en gång sa pigan: "Herre Gud, förbarma dig över mig." Och då fick trollen henne ut ur berget och iväg, så hon hade kunnat bryta benen av sej.