Transkriberad uppteckning

Skogsrå, det var den här gamle knekten i Fönhult utför. Det var borta på en stickebacke, och han var full. Där kom en grann tös med guld och grannlåt på sej. Han trodde det var en strock- holmstös. Han följde henne och låg ijämte henne. Men när hon vände sej om, var det som ett svart baktråg. "Såg du jag kunde narra Kristi blod", sa hon. "Såg du jag kunde narra Skam", sa han. Då flög hon iväg. Boten talte om, att hans far hade varit i sin skog ute i Veddige och tittat på den. Rätt vad det var, kom han till ett ställe, som var så fint dukat med porslin och allt möjligt. Där var ett skogsrå, och hon bjöd honom på allt möjligt. Men han vågade inte ta. Och hade han känt på det, så hade han väl blivit knipen. – Det var med 'nöa' han råkade hem, för han hade gått vilse i skogen. Och han var så konstig, när han kom hem.