KORPSKRIFTEN

...
Meny

Lucia

Berättare: Anna Nilsson (f. 1854)
Upptecknare: Stina f. Christensson Bergman

Transkriberad uppteckning

Lucia står i almenackan. Det skulle vara en martyr. Hon blev bränd, därför att hon bekände Kristi lära. – Det är efter henne de hade den seden, att de skulle klä ut sej till lucia. De skulle gå omkring vitklädda med ljus och kransar i håret på morgonen och lussa. Det är inte så längesen det avslutades. De hade för sej de skulle få höra nånting, om de gick ut lusse- natt. Ibland om kvarnarna gick lussenatt, så stannade de av sej själva. Och vävstolarna kunde ta till att gå av sej själva. Det hörde de på ett ställe inte långt härifrån. De trodde det var en skepnad för Lucia, som var och vävde. Slakta till jul skulle de för det mesta göra om lusse. Och då skulle de vara uppe bittida.

Socken Kungsäters
Landskap Västergötland
Härad Marks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Lucia

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR