Istorps, Västergötland
Läkekonst.
Här var ingen doktor närmre än i Kungsbacka. De fick vara sjuka,
tills de blev bra igen, och annars fick de väl dö. - En slags sjuka kall-
te de "den onde värmen". Det har jag varit med och botat. Då skulle
man tända eld på nio pinnar och doppa dem i ett halvstop vatten. Och
så skulle man säga den sjukes namn för var pinne, man doppade.
Sen skulle de ta in en del av det vattnet och tvätta sej med resten.
En gammal som hette Lovisa i Öxnevalla, fick den onde värmen. Hen-
nes man gick till Osabacke och skulle köpa vatten. Men så hade han
glömt att ta reda på vad hennes far hette, och då fick han inget
vatten. Då kom han hit, och mor "slöckte vann" - de kallte så.
För skiver skulle de gå fram till kyrkegården och ta en huvudskål
och ge barnen och dricka i. Om "morera" hade suttit på en grav eller tittat
i en öppen grav, när de var med barnen, kunde barnen få skiver. Det
kallte de då jordskiver. De kunde ta jord på kyrkegården också, och då
/
skulle barnen sova på det. När de tog det, skulle de be att få låna
det på så och så lång tid. Bar de inte hem det, trodde de, att där kom
spöke.
En barnmorska sa till mej, att det är tre märkesdar på året, och
om morera se något på dem, så få barnen fallandesjuka. Men vilka
dar det var, kommer jag inte ihåg. Men var de bara "kar" till att kom-
ma ihåg, om de hade sett någonting och kunde få av det, så hjälpte
det, om barnen hade fått blod av det, så hjälpte det. Min svägerska föll
här en gång. Det var innan min bror och hon var gifta. De var här och
hade lite roligt, gjorde ringlekar - och så föll hon. Hennes far fick fara
å till Varberg, till en däka, som hade tjänt hos dem, när mora var
med denna däka. Hon hade svimmat en gång och det hade mora sett.
De fick blod av henne, och det hjälpte. Ock hon hade aldrig ont av fallan-
desjuka sen.
Innan där var gjord någon badanstalt på Hellesjö (Helsjön), gick
folk långa vägar dit och hämtade vatten och lera. Och så skulle de
offra en styver i sjön där. De sa, de skulle ha sett en fru på vattnet
och så undersöktes vattnet, och de förstod at det var hälsovatten. -
Det var en gubbe som gick till Hällesjö. "Ja vill ha bot för sus och dus
/
i huvet å så har ja skickebu mä," sa han, och så slängde han i sty-
vern. - En pingstafton var vi och några och badade, innan solen
gick upp - för det skulle det vara. Det var alldeles som det hade
bränt i kroppen, men det kunde väl bara var som man tyckte.
Plocka `mesumeskast`(- kvast) gick här en gammal, Hulkamor,
och gjorde. Midsommarafton förr kl. 12 på förmiddagen skulle hon
plocka en kvast av alla blomster på marken. Sen `varte` den hela
året. Vem som sen fick något utslag, fick gå till henne och få
rökat sej. Så gick det bort.
Så plockade de älvabläxter. Det plockade de under broar, där
växte sådana knutn. Det skulle de röka sej med för utslag
också. Den gamla mora som hade midsommarkvast, plockade så-
dant med.
Man kunde få en blåsa eller så på munnen. Då skulle man
gå och kyssa spisen tre gånger.
För finnar skulle de ta lite av varet i finnarna och lägga på
en brödbit, så att fåglar och skator fick tag i det.
