Transkriberad uppteckning

Det var inte på alla ställen som de hade tomtar, men på de ställen där de fanns hade de nytta av dem, för de höll med huset å gjorde allting så drygt. Om folket på gården var riktigt samses med dem, så hjälp- te till med "nô tå hôrt". När de byggde byggningen i Björk- näs, så hjälpte tomtarna till. De byggde om nätter- na, å de byggde fortare å bättre än den som hade bygget om hand. Men om inte de tyckte om ordning- en på gården, så blev det annat av. Uppe i Femtå fick de flytta ett stall, för det fanns inte häst som fick vara ifred om nätterna. Hur de än band hästen om kvällen så var han lös på morgonen. Å ibland så stod han framme vid hustrappan på morgonen. Men när de hade flyttat stallet till en annan tomt så blev det bra. De hjälpte till / med att sköta kreaturen. Jag vet att farfar tala- de om, att de inte behövde vaka, när en ko skulle kalva. För om hon kalvade på natten så ställ- de tomten med att kalven kom dit han skulle va- ra. Se'n så kom han å väckte, så att kon fick det hon skulle ha. Tomtarna drog från den ena sidan på älven till den an- dra. Det var en bonde på västra sidan älven som höll på att tröska säd. Han tröskade å tröska- de men det tog ingenting i ladan. Han funderade på vad det kunde vara att det blev så. Han ha- de inte sett någon tomte på gården, men han tänk- te att kanske det var en där. Så gick han i ett hörn på logen å ställde sig när det blev skym- ning. Han stod och väntade en lång stund. Till slut fick han se en liten gubbe. Han var böjd framåt å bar som om han hade haft en förskräckligt tung börda på ryggen. När han kom mitt i ladan, så kastade han ned det han hade, men då var det inte mer än tre ax. "Det där du gubbe lilla, / sade husbonden, "det var inte mycket att pusta för". Men då tog tomten med handen åt huvudet å sade: "Jag skall bära härifrån så mycket som jag har burit hit". Sedan den dagen fanns ingenting som varade på gården. Tomten flyttade till en annan gård å tog drygseln med sig. Tomten blev för fin att vilja göra något, när han fick nya kläder. Det var på ett ställe som han siktade mjölet åt dem. Matmodern kom och fick se att kläderna hans var så trasiga. Hon tyckte att det var synd om honom å syd- de kläder å gav honom, men när han hade fått dem på sig, så kom han å sade: "Grann gôsse sekter inte mjöl mer". Mjölet blev aldrig siktat mer.