KORPSKRIFTEN

...
Meny

Tomtar

Berättare: Sven Svensson (f. 1880)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Om en tog sig för att hugga, skramla eller pac- ka om kvällarna, så blev det oroligt om natten. Det höll på att göra efter det arbete som folk hållit på med. Det var inte alla ställen som det var farligt på. I en koja vid sjön Hån var det så. Och det var knappt att någon ville bo i den kojan sedan. Det har förekommit nu under de senare åren. Det skulle vara tomtgubbar som inte led att folk ar- betade på kvällarna. Så fort någon högg ved på kväl- len när det skymdes. så högg det halva natten. Bror min hade sett tomtar. Det var en kväll som han kom ned till älven å skulle över till andra sidan. Då fick han se en båt som han tyckte var lite konstig. När han kom att se riktigt efter, så var båten alldeles full med små gubbar. De / rodde från den västra sidan älven till den östra. De var alldeles tysta. Han såg när båten stödde till land, å då blev allt borta. Efter vad han tyckte, så hade de stora grå slokhattar på huvudet. Det var inte så farligt att husfolket fick ont av tom- tarna, men om det kom en främmande till gården, som inte kände till hur en skulle bära sig åt med tomtarna, så kunde det gå illa för honom el. hen- ne. Om drängen kom in i stallet å inte hade bätt- re vett än att han svor å slog hästarna, så blev han utkastad ur stallet. Det talade far om, att det hade gått så hos farfar. Om något föll av bordet om kvällen, så skulle det ligga, ifall att tomten ville ha det.

Socken Norra Ny
Landskap Värmland
Härad Älvdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomtar

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR