Transkriberad uppteckning

Ola Halvarsson i Värnäs hade sett "sjöråa". Det var ett stort "sjöodjur". Hälften var som en fisk å hälften som en människa. Nedre delen liknade en fisk. Hela sjön var upprörd av henne. Hon hade en stor å oformlig kropp. Men kroppen var vit så att det glänste av den. Om de ville ha god vänskap med Näcken, så skulle en katt offras. Den skulle vara svart å inte ha ett enda vitt strå på kroppen. Om en vil- le lära sig spela, så skulle en gå å sätta sig på en sten mitt i en fors. Lejsmi-Per var en förstklassig spelman på fiol. Gubben bodde på Lejsmitorp. Den gubben kunde spela "fans polska" som ingen annan. När han satte stråken till fiolen, så blev han som från- -varande / från världen. Han hade lärt att spela av Näcken. I tre torsdagskvällar i rad hade han suttit på en sten mitt i en fors. Tredje torsdagskvällen kom Näcken el. Fôrsgôbben å lärde honom spela. Men så fick han offra en svart katt, som inte ägde ett enda vitt hårstrå. Om en skulle bada i sjön å en var rädd att Näcken fanns där så skulle en kasta en stålbit utåt sjön å skrika. Då kom han inte närmare än vad ropet hördes.