Transkriberad uppteckning

Om en person kom in i ett hus där det var en havan- de kvinna å lyfte av å tog isär bördan, så skulle den havande få svårt för att föda barnet. Om hon blev så rädd att barnet vände sig i magen så fick hon ock- så svårt för att föda. Då var det inte annat än att försöka skaka eller rista barnet ur henne. Finnkäringarna kunde flytta födsloplågorna på vil- ket föremål som helst. Men hur de bar sig åt vet jag inte. Badvattnet skulle vara stålsatt. Eggjärn eller annat stål lades i vattnet. Men mor talade också om, att de tog eld på en pinne å förde runt karet tre gång- er "ansjels" (motsols), både inom å utom karet. Så fick inte dörren komma upp medan barnet tvättades el. var naket. De var rädda för att det skulle bli / "bortbyting". Havande kvinna bar inte barn till dopet. Det var mest äldre som fick göra det. De var säkrare å förståndiga- re att släppa barn i händerna på. Det var att ta de kläder som fanns. Helst skulle ju klänningen vara svart. Det brukade vara ett äkta par som fraktade barnet till dopet. Ju mer ansedda "faddrar" de kunde få fatt på dess bättre var det. Man var rädd att uppkalla sådana förfäder som haft olycka med sig eller som varit brottsliga el. omöjliga på ett eller annat vis. Tron var att barnet blev sådant genom att det fick namnet. Barnsjukdom berodde mycket på att inte barnet fick vara i fred för det onda. Det onda bet bättre på barnen. Om barnet hade flera namn, så hände det, i fall att det var något fel med det, att det fick ett av de andra namnen. Så hade de gjort i Värnäs på ett ställe. / När de for till dopet med barnet, så offrade de en svart katt till Näcken. Det har förekommit att man fun- nit klor av en hök i barnets linda. Sådana sattes i när barnet skulle föras till dopet. Det var mormor som mindes det. När ett barn skrek å inte en kunde finna orsak, så "re- nades barnet med eld". Det skulle vara eld i en sticka som fördes runt barnet. Elden "smörjdes" omkring dem. När barnet var nyfött å inte döpt, så kunde det bli en bortbyting, om man inte "smörj- de" det. Hår och tänder fick inte kastas ut. Det skulle kastas på varmen. När tanden kastades på varmen, sade den som kastade: "Giv mig en guldtand i stället för en bentand". Barnen fick dia tills de var flera år gamla. Det var så att ett kvinnfolk som hade fått barn inte skulle få visa sig förrän hon hade "gått i körke". Det skulle vara gjort sex veckor efter det barnet var fött. Hon skulle vara som en / hedning förut. Det var nästan en stor skam att hon hade fött barn, så det blev inte riktigt bra förrän hon hade varit hos prästen å fått hans förlåtelse. Han skulle rena henne med Guds ord. Om barn frågade varifrån de var komna, så fick de till svar att det var en mora som hade haft dem i en påse, eller att storken hade kommit med dem. De fick inte veta om rätta förhållan- det, utan det fick de gissa sig till när de blev större.