Transkriberad uppteckning

Den som arbetade på söndagen skulle få svårt att dö. Det var särskilt farligt att använda nålar. Den som inte ville dö, hade svårt för att dö. Trollkunnigt folk hade svårt för att dö, för djävulen hade makt över dem, å han ville pina så länge som möjligt. En psalmbok lades under hakan på den döde, för att han inte skulle gå igen. Pipa, tobak och mindre föremål, som den döde tyckt särskilt om och haft med att göra dagligen, lades i kistan. Halmen och sängkläderna som den döde legat på brändes upp. Vid det tillfället kunde en få reda på, om den döde var salig eller inte. Om elden å röken slog högt upp i luften, så var den döde salig, men strök den ned efter backen så var / det motsatsen. Det hade förekommit för länge sedan att kvinnorna hade kläden för munnen under begravningen. Jag hör- de gammalt folk tala på det. Själv har jag aldrig sett det. De närmaste släktingarna till den döde fyllde igen graven. Det skedde på söndag. Graven fick inte stå öppen. Detta bruk mins jag personligen. Stolen som kistan hade stått på stöttes om kull, för att inte den döde skulle gå igen. Om hästen tog det vänstra benet först, när han gick åstad med liket, så skulle en kvinna dö därnäst, tog han högra benet först skulle det bli en karl. Maträster skulle stå kvar på kalasbordet över nat- ten, för de döda andarna skulle ha. Om smulor föll ned på golvet, så togs de inte upp. En finne från Risbråten begravdes på norra sidan kyrkan. Han hade varit trollkarl och fick inte komma i vigd jord. På denna grav låg inte jor- den stilla utan det ville vara ett hål ned. / En soldat Kårfeldt tog livet av sig. Han blev begra- den 200 meter norr om kyrkan vid en bäck som kallas Kyrkbäcken. På den graven låg inte jorden stilla. Bå- de på denna å på Pål i Risbråtens grav måtte de lägga sten, så att det skulle bli slut med spö- keriet. När en gammal gubbe eller gumma står på bår, säges det att det blir oväder, regn, snö, storm el. dyl. Det har alltid varit ett tal här. Marit öst på skogen hade sysslat med trolldom. När hon skulle fraktas till graven, höll 14 man inte på att orka bära henne, så tung var hon. Stake skulle jord- fästa henne, men när han kom till graven, låg det en orm på kistan. Då sade han: "Jag kan inte jord- fästa djävulen". Det blev ingen jordfästning.