Transkriberad uppteckning

Benröta "jorde de ôt" för, en kusin till mamma läste bort 'et för e, han var här ifrån Hungvikstorpa. Men han skulle göra det på fastande mage innan han smakat gusslån. Han läste över brännvin, men det var så hemligt, så det fick ingen veta vad han läste. Hon, som var sjuk, hade benröta i magen, o doktorn i Amerika, där hon varit, hade sagt: "Res hem, ja ha hört, att där läser de bort 'et." Om "älmer" (svarta sniglar) biter i en persons skugga, så blir den personen sjuk. För "jikt" (reumatism), "ekta," tog de / bi i en flaska, sen tog de dem i en mindre flaska, o så stack de opp denna nere vid benen. Bina kröp ur flaskan o opp efter benen o stack här o där, o den som hade dem på sig hoppa opp o ner o sa: "Där stack dä o där stack dä." Och av det giftet skulle reumatismen gå bort. Det svullna av giftet, o sen skulle det bli bättre. "Blemma på öga" dä "jorde de ôt" för, läste över något som de sen skulle smörja med. När de stämde blod, skulle de ha ett plagg som var sytt på söndan, ett "söndassytt" plagg. "Dä ä så stor synn å sy på söndan," sa mamma, "så de kan stämme blod mä 'et." Blodförgiftning var "farlihet." / Dä "jorde de ôt" för. E från Yppers- byn här som "gjorde ôt" för mäj, hon hette Anna, o dä onda "ga säj mä ett." Men en vet inte vad de läste. En i Högerudsgården, Jaen, "jorde ôt" också. De "jorde ôt" i talg bägge två, o talgen, som ja fick av Anna, smorde ja mä sen. "Bläster" sa farmor sa fort man fick en kvissla, det kom av blåst ur luften, något farligt som lagt säj på ur luften. Dä bota de med "ôtgäring" också. "Modstulen" de hade "stôle modet" från dem. Men hade de ett plagg som va "stôle o ijänstôle" o ge dem något av, så blev de bra. Mamma misste (förlorade) ett silkeband på en dans, / sen på en annan dans fick hon se det o tog det tillbaka. Och det var så många som kom o tog av det. Brännsår bota de med sur grädde, helst filbunksgrädde. "Reva" fick bå folk o kreatur, det är förfärliga plågor i magen. Det "jorde de ôt" för. "Bôlder" (bölder), en mor- bror "jorde ôt" åt mig för sådana, han "jorde ôt" i brännvin, o ja skulle ta en liten tår varenda da, o de gick att bort. "De små" talade farmor så mycket om, men det var allt dessa som tala om saker o ting för henne. "Drevetter" hade ja när ja va alldeles liten, som om de sållat sand över ansiktet, o så / klia det. Men farmor plocka "drevettersgräs" o "närelsgräs" o koka, o sen tvätta de med det vattnet. ("Dä a närelsgräse som linnea växer på.") "Sôge" får små barn, dä sög dem, så de ville bara ha mat, men de växte inte, bara huvut växte, dä "jorde de ôt" för, så de fick nåt å smörja dem med. "Fallandesot" det var en som föll i ett sällskap här, men då skynda en man fram o tog av honom halsdoningen med frad- gan kvar på o kasta i elden, o sen föll han aldrig mer. Farmor sa' att de fick "skôte" (skottet), då blev de hastigt sjuka. Det "jorde de ôt" för. "Flôg" värk, reumatism / o tocke. När reumatismen svullnar, så går den bort, o det svullnar av bistyng. "Skärva", det skar nere i bröstet. En i Hög här i socknen som fick skärva, de sökte då en som de kalla "Runstyckern" på Glava finnskogar. Han sa, att de skulle skära ett kors i bröstet o ta tre bloddroppar, som den sjuke skulle ta in. Sen skulle de fila av en mässingskam, o så skulle de koka gröt av mjölk o vetemjöl o ha en smörhåla i denna, o där skulle de lägga mässingsspånen, så skulle han äta, o då flöt mäs- singsspånen till det onda. Han blev frisk också, men han fick hålla på med filspånen ett tag. Han hade satt "bôrvinna" för / hårt mot bröstet när han borrade, sa Runstyckern. "Frôssa", dä sa farmor att de skulle ha ett iskallt vattkar o springa opp i , o sen skulle de gno säj mä ett blaggarnsla- kan. "En sjukdom som va ute o geck," sa de om frossa, ingen kunde undgå den. "Fanga" magplågor, då tog de in brännvin med malört i. Den kom ur värleken, trodde de, o rutte vatten. "De va jorde så möe", sa farmor om Gustav på Nol- hage här när han hade fallan- desjuka. För "heshet" tog de brännn- vin, sånt ville de så gärna passa på o ta. / "Hôvvelôg" (?) (huvudvärk), då tog de e strumpspeta o bôra lite i näsa o höll en porslinstallrik under o lät blod rinna ner på tallriken. "Häfta" förstoppning, då skrapa de av selputerna o kokte i vatten o tog in. "Dreta" var mot- satsen, då tog de in malörtsbränn- vin. "Kalla" är detsamma som frossa sa farmor, de blev som is, o det börja i nästippen. De skulle i kallt vatten då också. Kikhosta fick de ur luf- ten, de gjorde allt ôt för den också. "Klåa" fick de av något sorts gräs på marken, "sminke- gräs," från början. De smorde / sig med det gräset för att bli röda o vackra, men så fick de klåda, "klåa", o så smitta de varann. Då måste de ha "klå- smörje", det skulle vara gråsalva. För "gnarn" (knarren) högg de, de la' en kas (spån) på andra sidan den onda leden, o så högg de över leden i kasen tre gånger. "Hô skär du för?" sa den som hade gnarn." "För gnarn," sa den som högg. Kräfta dä kalla de "rôta", o dä "jorde de ôt" för. De hade "rôta i ansikte," sa farmor. "Ledsjuke", då sökte de bara kloke, men farmor fick inget som hjälpte. "Lungsot", de botade med tjära den tiden, piller av / furutjära o skrämjöl o lite, lite grand "markolja" (arsenik). Men dä va lungsot som gick an å bote den tiden, blodet tog död på bacillerna. "Tarmvre" sa de, det vara i 9 dygn, en farbror hade det, men han sökte doktor. "Milterhogg" fick man när man sprang. Någon bot hör- de jag ej talas om, "du ska inte ränne så hart", sa farmor. "Tungspännan ä nere", sa de, om man fick ont i halsen. Den som var dålig, skulle då kröka tummen o sticka den in i munnen, gapa över dessa två lederna. När man fick ont mitt över huvet, "ont i hjärnan", tog de / "jarslock", de tog tre hårtover över hjässan, band ihop dem o ryckte till. "Onda bette" fick de ur vatten t. ex. om de tvätta kläder. De "jorde ôt" för det, det var detsamma som "farlihet." Av nässelgräs får de "näs- sel", det skall vara sur grädde på detta. Ormbett "jorde de allt ôt" för. "Antimotium, filikrekum, dyvelsträck, tjurbast, bässebast, hunn- träck o drakblod var botemedel, sa farmor. De köpte eller gjorde så- dant själva. Ormer kan rinne i folk när de sover så de får "orm i säj." De skulle då ha en mjölkekittel / framför sig o stå på knä över den, när ormen kände mjölken kom han opp. Hunnträck kunde de ta för ormbett. Om midsommar samla de alla slags blomster itll kransar, det gjorde farmor. Dessa torkades o förvarades till julkvällen, o när de bada då hade de detta i bad- vattnet. Det gjorde farmor, det skulle vara så nyttigt. Hade de oxel, skulle de gå dit där det var en död o ta den dödes hand o lägga på oxeln, då skulle den gå bort. För karbunklar "jorde de ôt". Det var en gubbe, som bota här men han sa till en som kom o ville ha bot: "Ha du gjort däj nôt?" / Hade han gjort sig något själv kunde han inte bota, det skulle ha kommit av sig själv, ur luften. Denne gubbe som bota, Nils Nilsson var född här 1833. Skabb fick de av djuren, sa farmor, av fåren, då var det något slag som de tog av marken o koka. För "skôrv" i huvut, mest på barn, fick de rotrycke hårstråna o sen smörja med sprit. Ibland fick de sätta "bekhätta" över hela hu- vut på dem. "Solorm" eller revorm, för sådan är smörsälta bra. Eller också skulle de rita runt om den hårt med en knappnål, så att blodet rann, då gick den ej längre. De skall passa på när / en kviga har kalvat första gången o ta en liten tunga som sitter på "hälla", efter- börden, den skall de ge en som har fallandesot utan att han vet om det. Jag hade storsteg när jag var liten o mamma tog pannring- en o gjorde ett ben rött. Så tog hon en handduk o blötte o rulla om benet o höll mot ögat, o jag skulle blunda medan den heta ångan kom på ögat. Storsteg kom ur luften, ur drag, o i all synnerhet ur bäckar. De satte in tandvärk i träd, tog en sticka o peta sig i tanden o satte in denna i ett träd. Och så tog de av avföringen o lade på tänderna, sa mamma. För många magsjukdomar / kan de kissa i en kopp o dricka ur. Det är en här, lika gammal som jag, som drack sådant, han drack också efter sina barn. Detta hade han efter sin mor. "Utsot" (diarré) för detta tog de "malatebrännvin." "Di har så ont å dä våte", sa de om urinstämma. Tog då mjölonris, "môllbärsris," sa de, o koka o tog in. För kramp smorde de med smör eller talg. "Vre" sa de om de vred sig i en led. De öste då iskallt vatten över, o sen band de om en handduk. "Vågvark" med var,"våg- varker" sa de. Det var bra med läkeblacker (groblad) på sådant, / o dessa ska tvättas innan de läggas på. Det de tvätta sig i huvudet med, skulle de inte slå ut, då skulle de bli så "uschlie" i huve så de miste förståndet. "Örflôg", det flög i öronen, de tog kamfert på svart fårull o stack in i örat. Ullen skulle tas direkt på fåren i fårhusen. Den svarte ulla drar, o det här hade kommit genom "drag," sa de. Farmor tala allt om att ho hade släppt e "röket glo" (glöd, eldkol) mellan linnet o kroppen tre gånger, men jag minns inte för vilken sjukdom det var. "Puschle, puschle lammelort i môra ä ä sammangrott" sa de till barnen när de slog sig. / Att "järe ôt" kallades också att "puschle", "puschle i brännvins- skvätten." Farmor "ôffra" för e en gång, o då var hon i källargången. "Ja ôffrer för Johanna Annerses- dotter, låt henne få sitt ijä (igen) i Jesu namn! " sa hon, o så hade hon nô slag, som ho la ner. Å den hon offra för blev bra. Farmor var född i Taseboda här i Högerud år 1808. "Hackeben (sönderhackade ben- skärvor) malesten (sten ur kvarnstenar) o helmalda korn" hjälpte för något.