Transkriberad uppteckning

Tandvärk fick en gå å dras med, för det var ju så att en inte gärna ville dra ut tänderna. Annars fanns det allt en gubbe här som kunde dra ut tän- der, men det gjorde så förskräckligt ont. Han ha- de en liten krokig kniv som han skar runt tanden med, sedan hade han som ett annat "dörrvred" med krokar i ändan på å satte på å vred till. En gång så hade syster min så förskräcklig tandverk, å då råkade det komma en sådan där käring som går efter landsvägen. "Du har en våd- lig tandvärk", sade hon, när hon kom innanför dör- ren, "men den skall du snart bli av med." Då tog hon en pinne ur kvasten, så bad hon att få litet brännvin. Så tog hon den pinnen å rörde i brännvinet med, å så gick hon / ut å mumlade något för sig själv. Sen kom hon in å så petade hon i tanden med pinnen, så att det blev blod på den, å sen så gick hon och göm- de den. Det flög i tanden, så hon trodde att huvudet skulle spricka, men när det gått en stund så la- na det å, å sen var tandvärken borta. Jag tror in- te hon fick en sån "stôlli" tandvärk mer. Det var att ta till allt möjligt mot tandvärk. Det förekom att tandvärken sattes in i ett träd. Då tog en en flis ur ett träd å petade i tanden med så att en fick blod på den, så gick en till- baka till trädet å satte tillbaka flisen där hon skulle vara. Men den som kom att ta i ett sådant träd fick en förskräcklig tandvärk. Mot "gulsot" skulle det vara bra om en fick tag i en gulsparv å tog livet av den å sen plockade av alla fjädrarna å kokade. Den sjuke skulle dricka det vattnet. Annars hade de den boten att en tog gul mossa på norra sidan om skorstenen å kokade / den å förtärde. Själva mossan skulle kroppen gnidas med. Sådant där fick en lära mycket av folk som gick landsvägen kring (tattare o.d.) Om en fick "skabb el. klå", så tog en bränn- vin å smörjde på.