Transkriberad uppteckning

Det var aldrig farligt att somna när man vaka på kol, för dä sa till om det blev något fel. Det var en som vaka borta i Meskog (skogen mellan Nykroppa o Storfors); han gick inte ut första eller andra gången som det sa till, men tredje gången small det, han fick en örfil. Då gick han opp, o då brann det i kolen. Det var väl tomtarna det där, det var inte något annat. Och tomtarna sprang o lysa, för det fanns malm där i Meskog. Jag är född i Jordkullen / här i Kroppa. Far var ute o högg på vedbacken där sen solen gått ner. Mormor sa åt honom att det där var inte bra, men far sa: "Inge rår på mäj." Men sen börja dä täksle o hugge därute, å far blev så sjuk, så klockan tolv så spotta han blod. Men till morron var han bra, fast han var öm i var led. Det var tomtgubbar det.