Transkriberad uppteckning

I min barndom, så var det många sagor som en fick sitta å höra på av de äldre, å det kommer jag ihåg att en gammal gumma, som vi brukade å vara å leka hos ibland, talade om att hon hade hört att Näcken kunde spela. För när hon var ung, så hade några ungdomar satt sig ner vid sjön en sön- dagskväll, å då fick de höra Näcken utåt sjön. Det var inte alla som hörde det granna spelet, men gumman hade hört det, å så levande vac- kert hade hon inte hört varken före eller sedan. Melodien satt i huvudet på henne, men hon kun- de inte sjunga den. "Men I får aldrig se Näcken", sade hon, "men, om I är riktigt snälla, så kanske att I får höra honom." Det var på kvällarna en skulle få höra honom. - Hon talade om, att / han hade blivit bunden en gång, för han ha- de syndat så mycket. Å när han spelade, så klagade han å grät för att han inte kunde bli förlossad. - Det mins jag ju att en skulle binda Näcken först, om en skulle i å bada på något stäl- le. Då tog vi stenar och kastade utåt vattnet så långt vi orkade. Vi spottade på stenarna, in- nan vi kastade dem. För det var inte utan än vi trodde på att Näcken fanns i min barndom. Om en fick se virvlar i vattnet, så var det Näcken som var under dem. Å virvlar var farliga, för de kun- de ta en med. "Fôrsgôbben" skulle vara en liten hårig gubbe, som höll till där det var fall el. fors. Om det var en kvarn vid forsen, så var han herre i den, för det gick inte an att ta sig för något som inte "fôrsgôbben" tyckte om. Å det visste mjölnaren så väl, hur han skulle ställa med "fôrsgôb- ben". Men det kunde vara kvarngubbarna som ställde till oreda i kvarnen ibland, å då var / inte "fôrsgôbben" nådig. Han stannade kvarnen, så att inte människa fick kvarnen i gång förrän han drog på själv. Då var det inte annat än att stänga dörrarna å gå ur kvarnen. Frampå morgonen kan- ske kvarnen började att gå. Mjölnaren hade gott utav honom. För om han somnade, så behövde han inte vara rädd för, än att han blev väckt när den tiden var. Det trodde allt folk så sä- kert på. "Sjörå" fanns det också. Men den hörde jag just ingenting om mer än att hon skulle vara i sjön.