Transkriberad uppteckning

Att det skulle vara tomtar på Ratsjöberg hör- de jag talas om, när jag var liten pojke. Det bodde en de kallade "Häcken" på det stället. Han skulle ha kommit från Finnland. Det var en trollkarl, så då hade han väl trollat dessa små gubbarna med sig. I Vägsjöfors hade de en tomte som var halt. Denne halte tomten hörde jag så myc- ket talas om. Var gång som husbonden gav häs- ten om kvällen, så kom denna tomten haltan- de å gick upp i spiltan till hästen. Där blev han osynlig. Han hade stora, röda händer å stort huvud med långt hår och skägg. På huvu- det hade han en lång, röd mössa. Rocken var lång, så att han räckte ned till knäna. Det var den nyttan de hade med den tomten att han / ställde med att det blev drygt i ladan. Det var aldrig farligt att korna blev sjuka. Å en gång så hade en av korna kalvat på natten. På morgonen när pigan kom å skulle mjölka, så stod kon å åt å kalven var i kätten. Om det fanns tomtgubbe på gården, så gick det inte an att hugga ved på kvällen eller snickra eller slå med något så att det blev buller. För då fanns inte fred att få på natten. Då packa- de han å bullrade precis som en annan hade gjort. Far brukade säga att tomtarna hade gång- ar i jorden som de gömde sig i, fast en kunde aldrig få reda på en sådan gång eller var de gick ned. Men det var på ett ställe uppe på skogen som käringen stod vid spisen å kokade på kvällen. Då kom det en liten gubbe in genom dör- ren å bad henne att hon skulle följa med, för han ville ha hjälp åt käringen sin. Han var en- veten, å hon var pocka att följa med. Han gick under stugan med henne. Men där tyckte hon / att hon kom in i ett stort, grant rum. I en säng låg en liten käring å var sjuk. Då förstod den andra kä- ringen, att hon skulle få en unge. Hon hjälpte hen- ne tillrätta med allt. När det var gjort, så följde tomten med käringen tillbaka. Men se'n kunde hon aldrig minnas var det var de gick ned eller kom ut. Men under stugan hade de varit.