Transkriberad uppteckning

För gulsjuken skrapa de gul mossa på väggar, o det skulle de sjuka ta in. Jag gick till en gammal "far- mor," styvmor till min far en gång. Just när jag gick över Blaxmobroa i Visnum stack det till i kinderna, o jag blev all- deles rödprickig. Men då sa' den gumman, att jag fått det i vattnet, och hon gick till e "smie" (smedja) med vatten i en butelj, o så blåste hon med bälgen i det vattnet o smorde mig med det sedan. "Blåse i / vatten," sa' de. En gumma i Visnum gjorde plåster, o det hade de för självvärk. Det var smör o vax o grädde o kåda i sådant där plåster. Om de såg när de föll första gången vid fallandesjuka, så skulle de ta av dem kläderna o bränna opp med samma. Om de fick värk, självvärk, så skulle en som var född med tänder bita över detta, då blev det bättre. En de kalla "Röbbom" i Rudskoga anlita de för sådant. De skulle "offre" för barna om de var skrikiga, jag var iväg en gång för en unge i Visnum. Det var en flicka, de tog hår o nagler / av henne o av linntyget o gjorde i ordning en liten påse, o så skulle jag offra en sådan i vatten tre torsdagskvällar. Det var en "oskyld", som inte var släkt med flickan, som skulle göra detta. Men flickan blev allt bättre. De ska inte ta in rin- nande vatten sen solen gått ner där de har spädbarn. Jag o en kamrat fick själv- värk i handen, o en fru sa' att vi fått det i vatten. Det var att begagna gröt o så "linne- skav" av hellinne, man skulle dra ur trådar o så lägga på dem, sådant drar ur "dököttet." "Kvesa" är när ben vär- ker ut. De begagnar ju alltid varm gröt o fett på sådan / värk, o så fick det värka tills det värkte hål. Gräddsmörje hade de mot brännskador. En som hette Sven Lars- son här i Nyttorp sa de kunde "stämme blod." Jag vricka mig i en fotled en gång, o han sa' att vi skulle koke opp fläsksäl- te o blöte lapper i den o lägge på. Jag blev ormstucken en gång, o då band jag först silke om knäet ovanför där han stuckit. Men jag ångra att jag inte drack vatten först, om jag hade fått vatten före ormen, så hade det ej varit så farligt. För han söker vatten, därför sticker han. Sen kom en som / hette Dahl, han band videbark om knäet o sög opp 'et. Men så sa' en gumma här: "De måler där o där, skeck efter linolje." Å jag drack ett helt glas linolje. Och sen koppa Dahl också. Svullnaden gick allt över vide- barken, men den gick bort sedan. Om de har orm i sig o hänger sig över ett kärl med mjölk, så han känner ångan, så kan han komma opp i mjölken.