Transkriberad uppteckning

Förr började de ej att harva förrän jorden var lämlig och hade jäst av regnet. Det innebar, att den var porös och lös. Man skulle göra den iordning, så att den passade att så i. När den låg i snövatten, var den ej i ordning. De harvade med en slättharv. Det fanns ej någon annan sort harv förr. Den hade 24-30 pinnar. I äldre tid var såningen beroende på, när väderleken gjorde, att det passade. Nu som då i det fallet. En del personer ville ju vara först, men de var ej till någon för- del. Då jorden var tillräckligt redd, såddes det. Före havrasådden, såddes vetet. Råg och vete som blandades, såddes ihop förr. Så gjorde far. Men det var ej bra, ty de mognade ej samtidigt. Se, de hade ej råd, att äta rågbröd i äldre tid, utan det var billigare att bestå sig med blandbröd. Det var ej någon kornsåning förr. / Först i senare tid började vi så korn. Man talade ej om någon särskild korndag. De satte potatisen, när de hade sått ifrån sig. Jag hörde ej talas om annat. Dar talade ej heller om någon bestämd dag för potatissättningen. De skulle ha med sig en bit bröd när de sådde första gången på våren. Så har man berättat för mig. Det var s.k julabröd (vörtbröd), som var sött och brunt till färgen. Jag vet ej vem som åt upp det. Man hade i varje fall med sig det då. Far höll på den seden. Julabrödet baka- des i trinda kakor. Man satte undan en bit av julabrödet, så att såkarlen hade att äta vid sådden. Han fick ge bort det eller göra av det, var han ville. Det var meningen, att genom att äta det, skulle få guds välsignelse med skörden. Motvind var olämpligt vid sådd. En ville gärna ha medvind då. Man ville ju ha den vind, som passa- de, men ej motvind. Då köpgödseln såddes fick de så den efter vinden. Voro de så slängda, att de sådde gödsel och kunde gå i motvind, gick det bra att så även i motvind. / Såningsmannen klädde sig lätt. Det var ej värt, att han hade någon stor rock på sig. Säden bar han i en halvmån- formad såcell, som han sedan sådde ur. Den bar han på magen. Cellen var så fin och lätt, att han ej hade någon möda av den. Nej, det gjorde intet, om att gödseln togs ur gödsel- staden vid gödselkörningen. Jag hörde min far tala om detta. Han var född 1819. Det betydde, att det blev ett undantag, om det blev avglömt en fläck i åkern vid såningen. Det kunde vara om de kastat havre på stenarna i åkern. Då sopades de av. Det såg jag allt, att de gjorde. Vore ste- narna mossiga, sopade de av den. En vanlig björkriskvast använde de att sopa med.