Transkriberad uppteckning

De blev "gastkramade" sa' de om de var ute någon kväll o blev dåliga på något sätt. Men vad som menas med gastar vet jag inte. Vid "gulsjuken" skulle de äta gult silke, det minns jag. Det var en som fick av en gul frans från ett gammalt silkes- kläde o detta skulle hon äta opp direkt. Om de fick ont i en handled, skulle de "hogges för knarren", de högg då i ett halm- strå på en tröskel. / "Storsteg" fick de förr på ögat, men något botemedel mot detta vet jag inte. En människa blev "mod- ***stôeln" (modstulen), om hon blev lite tyst o lite ängslig av sig. Men man fick väl gå där tills tal- gåvan kom tillbaka. Men de trodde, att någon annan åstadkom- mit detta. För oxel skulle de gå till ett ställe där någon var död o så ta med hans hand på oxeln. Och likaså om någon var född med tänder, skulle han kunna bita över oxlar. Det var allt de som tog en nål o rita "ansches" (motsols) kring "solormar", men om det gjorde något vet jag inte. / Om man fick vårtor, så skulle man stjäla en fläsksvål o smörja vårtorna med den o sen lägga den under en jordfast sten. Och allteftersom den förmultna, så gick vårtorna bort. Min syster ramla på en kniv när hon var liten o fick ett stort sår i pannan. Far tog en stor spindelväv o la i först, o en annan gång snus. Han fick allt blodflödet att stanna. Jag hade en pojke som fick tandslag, o då fråga de mig sen om jag inte brände opp hans linne. Det var den boten för tandslag, o det skulle tas av med samma o brännas opp. "Du ska tänka, dä får han ju tebaka," sa' de. / Om de hade tandvärk, skulle de peta i tanden med en nyklippt spik så det kom lite blod, o sen skulle de slå in den i en vägg så ingen kunde ta ut den.