Transkriberad uppteckning

Jag bodde i Nysund ett tag o var begiven på jakt då som annars. En dag skulle jag gå från en granngård till en annan o fick se ett harspår. Jag gick hem efter bössa o hund o fick se haren o skulle skjuta. Just då hoppa haren av vägen o opp o kom igen, jag sköt, men det blev likadant o han sprang. Jag sköt för tredje gången, o det var ej för långt skotthåll, men det gick likadant. Jag bruka inte bomma på den tiden. Så gick / jag hem med bössan o ställde in den o så gick jag bort ett tag. När jag kom hem, gick jag in där i rummet där bössan var, o så sa jag te hustrun: "Va ha du gjort?" "Va då?" sa hon. "Det luktar skam här," sa' jag. "Jag har inte varit inne där sen du gick," sa hon. Det hade runnnit som en brun massa utefter kolven o samlat sig nertill fast där var tätt, o den lukta förskräckligt. Jag gjorde en ny kolv sedan. Det var likadant för min bror en gång. Då träffa han Klasen vid Gullspång, en gubbee som kunde lite. Han tala om det, o Klasen gav honom en bit att lägga i laddningen o sa' till honom att skjuta på långt / håll. Det gjorde han också. Biten såg ut som något smidesslagg. Jag fick låna en gammal bössa av en gubbe här som kom från Finnerödja. Men jag fick lova att ej röra en liten låda som satt på kolven. "Bössan är för tjäder," sa han. Och när jag sköt på skator o kråkor, fick jag aldrig någon, men en tjäder stöp med samma. Min ene svåger lärde mig att om bössan blev "skämd", skulle allt tas sönder i den, o så skulle man ta svavel o så rulla lin på pinnar o tända på linet o ställa rakt opp, o så skulle svavelröken gå genom bösspipan. Det var en gubbe som / bodde på ett torp under Årås här i Råda. Han o en till, Ek-Gustav, var ute, torparn sköt jämt på en hare men fick honom inte. Men sen gick Ek-Gustav ensam o sköt honom, o då fråga torparn hur han var. "Ja, varken ja eller huen ville ha 'en," sa' Ek-Gustav. Mer fick torparn inte veta. ä