KORPSKRIFTEN

...
Meny

Varsel om död.

Berättare: Johanna Johansson (f. 1861)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Om den yngste nyser vid bordet nyårsafton på kvällen, nyser han ut den äldste. Det var en gubbe här i närheten, som grät så väldigt för att den lille pojken nös, det är fyra så se´n. Gubben trodde han skulle dö under det nya året, men han lever än och är åttiett år. De la ut rockar på lon och sträckte ut ärmarna ny- årsafton på kvällen. Var ärmarna lagda i kors, när de kom ut på morron och tittade, skulle den dö, som ägde om roc- ken. Drömmer man att man gräver i jord, skall någon i familjen dö. Glömmer man så på en liten bit, sa de: " Där har du lämnat en likkista. Ugglan skriker mitt på da - någon skall dö. Kommer ekorren fram till husen, skall någon i huset snart dö. Kommer en groda eller en / orm och lägger sej på trappan, där skall någon dö det å- ret. Om man köper många kläder, skall man dö. Han är feg, säger de. Om man glömmer tacka alla, innan man går, är man feg. Om man går i alla rummen på ett främ- mande ställe och tittar, är man feg. Så gjorde Hilda i Sandklev siste gången hon var här, hon for över allting.

Socken Frillesås
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Varsel om död.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //