Transkriberad uppteckning

Fallandesjuka. Man skulle bränna upp alla kläderna, som han hade på sej, när han fick det första anfallet och ta av den askan, som blev, och ha i vatten och tvätta den sjuke med det, och så skulle han dricka en del av vattnet. En del gav den sjuke blod av far och mor; det skulle ha droppat genom en vigselring. De ha ock gett sådana urin av far och mor en viss tid var dag utan uppehåll. Klåe. Svavelblomma i bomolja är ett säkert medel. Andra har använt flugleröd ( = arsenik ), som de hade i vatten och tvättade på med. Och de har kokat ormar och haft det spadet på flas- kor och smörjat med för klåe. Marsel. De tog jord från kyrkogården och löste upp i vatten och tvättade barnet med det. Men de skulle ta vara på jorden se´n och bära tillbaka den; De fick bara låna´t, annars gjorde det ingen / nytta. Och för skiver har de lånat jord från kyrkogården och haft i vatten och tvättat barnet med. Vid slaganfall skulle de ha blod av en, som hade mördat. Här var en tattare, som sa för mek ( mej ), att han kunde bo- ta för skiver och slaget. Han tog barnet i fanget och la sej på rygg och slog med armar och ben precis som om han hade fått slaget själv. Och barna blev allt bra efter det; det var att han hade mördat. Skiver - det kommer av att barnet pinkar ner sej och de låter det sitta på golvet och bli kallt i änden. Matalja - det finns ett slags trä med röda bär på, växer i våta grober ( = diken ) - tröskehuske. Jag har brukat torka bark av sånt träd och ha på flaker; blandar en sådan bark i maten åt den matalapne, så får han matlust. Somliga åt huvelöss. Trösk - det är att ta en hård lapp och torka barnet i mun var dag, så går det över. Det berodde på, att magen inte var riktig. Gulasjuka - det är leversjuka. De har brukat koka en sorts mös de kallar kattelummer och dricka vattnet. Har ej hört att den vållat av eller botat med gulsparvar. / Rosbält - de har smörjat det med tuppblod, kvinnomjölk och vådeldskol. Går det ihop, blir det döden. Blodgång - blodrötter koktes och vattnet dracks. Bägången är som kolik - de tog brännvin med starkpeppar. Näsblod - de samlade litet av blodet i en klut och brände upp den. Eller knöt en tråd om lillefingret. Huvudvärk - jag har örringar, och därför har jag aldrig huvud- värk, guldet drar allt. Och de gamle hade blydubbar i öronen mot värk och för att de skulle få starkt huve och komma ihåg allting. Ryggskott - slå dem i ryggen med en sopekvast, så att blod kommer i rörelse ! Har ej hört att tvillingföderska kan bota. kom månadsblod i rinnande vatten, så ville det inte stanna sen. och inte arbeta på några dar. Benröta - de la läkeblacker på eller något som liknar vitapi- ger med stora blad. Onda bett - de trodde det var en röd mask i vattnet, som var orsak till det. En klok gumma la fint salt på. / Tröd var sensträckning. De lyfte i ett hus som var flyttat och sa: " Du som flötter á, hjälp mej trötter ä ! " Halsfall - spenen fallde ner. De lyfte upp den med ett sked- skaft med salt på. Det var någon slags halskatarr. så spenen svullna ! " Hjärnan var sjunken ner. " De tog i håret och drog till och lyfte upp den på så vis. Det var en sorts huvudvärk. Liktornar - lägga fläsk på, så mjuknar de, och man kan skära ut dem. Tandvärk - ta den dödes hand och lägga på och be, att han skulle ta värken med sej. Det var likadant med vårtor, det har jag själv erfarit. Jag hade så väldigt mycke vårtor på händerna, när jag var barn, och så dog en pojk på ett torp- ställe, och jag gick dit och strök med hans hand över vårtor- na och de vitnade och blev borte på några dar. Ormbett - ta skinnet av en orm och linda om. De tog vara på skinn, som ormera krupit ur. Silke eller siden band de som ovanför bettet. Likadant om de skurit sej, band de om siden. Siden skulle hjälpa på allt. / Tandvärk satte de och bort i träd. Det var att ta blod och röta och borra i ett träd och sätta in. Likadant med bölder. Äktakulor, det var stora vårtor i ansiktet, en fettbildning. De brukade sätta bort dem på lik. Vårtor - de skulle räkna vårtorna och ta blod av dem på en klut och lägga kluten under en liten sten i en korsväg. Den som tog upp stenen, fick vårtorna Örasting - de skulle ha en kvinna, som gav di, till att mjöl- ka in i örat eller stoppa svart ull i örona; svart ull värmer mer än vit. Revormar - de tog grodor och strök på. Eller ritade en fem- udd först på revorna, sen på spisen och sistå dörren, som en gick igenom. Vårtor strök de en groda på, för grodorna har vårtor över he- le kroppen. Sen släppte de grodan, så skulle hon bära bort vårtorna. Ränneskita - torkade blåbär och blåbärssaft är bra än i dag. För blodgång tog de ekebark och kokte och drack. Hundbett - de skulle flänga hår av samma hund, som bet, / med detsamma han var arg. Bistick - ta öravax och klena på. Kramp - de skulle ha kamfertsbrännvin och gnida på stället. Lungsot - de försökte få tag i lungorna av en räv och an- rätta och ge dem. Men jag vet ett fruntimmer. Ene lungan var förtärd på henne, men hon åt honung och socker, och det växte ut en ny lunga. Hicka - om någon talar om mej, så hickar jag. Tänker jag på den, som talar om mej, så går det bort. Stolstig, ögonsting - vira en stol tre gånger avigt ikring ögat, så bli´t borte. Älvablåst, det var röschleviskeblåst - det skulle rökas med röschleviskeskin. Orm i magen kommer upp, om en gapa över nymjölk eller över nybakat bröd.