Det var sju rövare i Texelberget. De hade tatt en däga i skoga i Idala. Så hade de inget smör till jul, och då fick hon gå hem efter smör. Hon talte om för katten hur många rövarna var och att hon hade fått ett barn vart år. Så tog hon med sej halm och la´ halm efter sej på vägen för att folket skulle kunna hitta vägen. När de kom, så satt hon och lös- kade den sjunde rövaren. De andra sex hade redan somnat, för de hade druckit. De kom in och slog ihjäl alla sju. Nu har en stor sten duttit i vägen för hålet.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
