KORPSKRIFTEN

...
Meny

Födelse och dop.

Berättare: Albertina Andreasson (f. 1867)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

En havande kvinna fick inte knava ( gnaga ) på fåra- skulta ( fårskallar ), för då skulle barnet komma att gnissla med tänderna, när de sovde. Petronilla vid Stocken i Stråvalla var barnmorska i Frillesås. En silverpeng skulle ligga i badvattnet. Bäragumman skul- le " lägga i tåna " en silverpeng, när hon skulle bära barnet till dopet. Efterbörd och badvatten slog de aldrig ut öppet; ofta i ett få- rahus. Bäragumman fick vara havande, om barnets mor var hen- nes barn redan. När mannen gett henne barnet, skulle hon falla på knä och läsa Fader vår och välsignelsen. Hon fick inte släppa något, för då blev barnet släpphänt. / Hon skulle gå fort från åkdonet och in i kyrkan, så blev bar- net raskt. Hon skulle läsa efter allt det prästen läste, så fick barnet lätt för att lära. Var gång prästen nämnde fem namn, skulle hon och faddrarna niga, resp. buga. När dopet var skett, skulle hon vända sig åt höger d. v. s. å manfolksidan. Det var likadant, när hustrun gick i kyrke. Vanligen var det fyra manfolksfaddrar och tre kvinnfolks- faddrar och så bäragumman förr. En kvinnofadder och två unga töser. Bäragumman skulle lämna barnet till fadern och säga: " Här ska du få din pojk Johan Bernt ( mutatis mutandis ! )." Tidigare brukade hon säga: " Här ska du få en kristen i stället för en hedning. " Ej tal om " hedningahåret. " Barnsöl - det var ett riktigt kalas om söndan. De fick först kaffe, innan de gick, och sedan middag och kaffe och kvälls- mat. Barnet skulle ha namn efter föräldrarnas föräldrar. / på så vis, att om farfarn eller morfarn hette Bernt, kunde pojken få heta Bengt eller Börje. En Brita Stina kunde uppkalas med Betty eller Bernhardina o. s. v. Det skulle inte vara samma namn men något i den vägen. De ha inte bytt namn på sjuka barn. Ej hört att skriklyte hos småbarn vållats av döda an- förvanter. Skrek barnen mycket om nätterna, hade de ma- garev, en pin i magen. Tänderna kastade de på elden utan att säga något. Barnet skulle inte få dia mer än över tre fastor; vet ej av vad orsak. Hajen kvinna skulle inte gå ut under öppen himmel efter mörkningar, när solen var nedgådder. Folk fick inte ta i hand och tacka na. De hade funnit barnen i en bäck. En gumma i Istorp åderslog kvinnor, som ville bli av med sitt foster. Sådana tog också in tändstickor.

Socken Frillesås
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Födelse och dop.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //