Transkriberad uppteckning

Om en kaka blev litet stuka, kallade de det en välte- brädd; när de skulle ut och köra, skulle de komma att köra ikull med lasset. Lôvakaka gjorde gjorde de alltid förr, en illa tunn kaka, som inte var jäst utan breddes med detsamma. När den var färsk, var de bra. Alla skulle vara tysta, när korven lades i grytan; annars sprack den.