Transkriberad uppteckning

Mullunsöra på hjärtat skulle alltid skäras bort, för de dög inte; det är två små lappar. De brukade skicka bort barn, när de slaktade, för att låna "pölsemönster" eller "rumpedrag". Har ej hört, att snippar på lungorna skuros bort och kastades. Känner ej benämningarna hunnaben och tjuvaben. Det var ingen bestämd dag man skulle slakta julgrisen; en del gjorde det inte förrän i julaveckan; det skulle vara färskt till jul. Hade man ont av djuret, led det ont för att dö. Spenarna av grisen kastades inte på hällen utan togs tillvara och blandades ihop med tjära till vagnsmörja. Svinarumpen skulle far ha; om ett barn år den, var det nerför. / kons magar: våmma, slanta (=bladmagen), kongshätta. Kongshätta blev till blodkorv, en trinner, granner korv. Bunnen var en tarm med bunn; bunntarmen blev blodkorv. Finker - det var salta småtarmar, som de hackade sönder och hade i soppa; det var inget i dem.