KORPSKRIFTEN

...
Meny

Djur.

Berättare: Albertina Andreasson (f. 1867)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Göken kom inte före den 3 maj. Nola-gök - jola-gök (någon i släkten skulle dö det året, om han hördes från söder: Hördes göken från norr, skulle man dö själv) sönna-gök - sorga-gök östa-gök - trösta-gök - det blev någorlunda bra. västa-gök - bästa-gök. Man skulle inte härma göken, för då blör hans näbb " dä ä synn", sa mina föräldrar. Jag kände en tös, som var så rädd för att gå ut om morg- narna utan att ha ätit något. Hon kunde bli gökaskiten då, trodde hon - det var något uhälligt, någon otur, som hon skul- le råka ut för. Göken skulle aldrig gala på sådetopp, det blev dåligt bärgnings- väder. Göken har en liten sparv eller ärla, som följer honom och bär / mat till honom. Göken blir hök så småningom. "Gullhöna, gulhöna, lova gott vär i morn!" Ödlan kallades fyrfota. Agerknarren - var han i åkern. Det betydde inget. Lyngspolen spelar så vackert. Rôschlevisker blåser på folk eller djur, så de blir sjuka Spindlar kallades spöneser. Skatorna skulle man inte oroa - då blir det otur med kreatur, de röra inget, men om man låter dem vara i fred.

Socken Frillesås
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Djur.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //