Förstoppning - man skulle gni kreaturet på sidorna med halm. Korsförlamning fick hästar- intet medel däremot. Rösjuka - man skulle ge kreaturet en tjärad sill. (ej eget urin). Mista dröpjet - då tog man från ett annat kreatur det det sköt upp gav det sjuka. Men vad sjukdom ett kreatur än har, så dröpjar det inte. Smult och ister har de gett kreatur, som inte haft ordentlig av- föring. Olsten har de och gett in mot förstoppning. Svinasjuka, svemling, fallandesjuka fick griser - suggan hade sett något och blivit rädd, när hon var med griserna. Kastsjuka - om de hade en bock eller get i lagårn, skulle inte korna kasta. Så hade de i Backa härom året. Röschlevisleblåsna - då rökade de dem med skinn av rösch- levissler (vesslor.) / Trollsskott var det tal om. Sånt trodde de att besvärligt folk skic- kade ut. Inkar kallades os - de band tagel om dem för att de skulle lossna och falla dän. Det har talats om att djur begravts levande för att göra slut på sjuklig i lagård. Vet inget exempel.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
