KORPSKRIFTEN

...
Meny

Slakt.

Berättare: Johan Bernt Bengtsson (f. 1858)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

De skulle alltid slakta svin på natten förr. Jag vet inte varför de skulle göra det så tidigt, men det kanske var för att inte barnen skulle vara med, då kunde de leka slaktare och slak- ta varandra sen. Svinotta. De fick inte säga "hår", för då skulle de inte lossna. På hjärtat skar de bort ullsöra, för det var inte dugligt. Förr nyttjade de inte lungorna till mat, sa de gamle. Lung- orna skulle aldrig nyttjas till människoföda utan skulle häng- as upp i träd. Gallert torkade de förr och strök på, när de fick frostskador. Meltera av svin nyttjades till korvmat, men inte av nöt. Kom småherla och ville vara med, när de slaktade, kunde de skicka dem till något ställe för att låna ett rumpedra eller sängabôr. / Kons magar: Vomma, pjälten - slanta kallas den lappamagen också. Nätmagen kallade de ruta. Blåtarma var de små, stor- tarma och bunnen.

Socken Gällinge
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Slakt.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //