KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Gällinge, Halland 1936

Veckodagarna.

Berättare: Johan Bernt Bengtsson (f. 1858)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

De skulle inte flytta en måndag. Fredag var det tjänligast att flytta. Inget tal om Torsdagskvällar. De skulle aldrig klippa sina naglar en söndag, för då fick kreaturen nagla i ögat.

Socken Gällinge
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Veckodagarna.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Gällinge, Halland

Djävulen.

Det skulle hänt i Backa; där röje de mycket. Där såg en gum- ma en karl, som hon trodde var en vanlig människa. Men så fick hon se, att det släpade en svans efter honom. "Kom inte hit, du kan vara på det andra stället", sa´ hon då. Hon menade stället intill, där de brukade supa och slåss ännu värre. En gång, när min far for hem från Göteborg en kväll, sprang tre hundar förbi honom; han satt på längre sia. Den ene var större, de andre mindre. Det var Skam och hans medhjälpare, förstod han sedan, för det blev slagsmål i Gödatorp den kväl- len. De skulle dit. I Hovfors satt ett lag och spelade kort på en tavla. En, som inte var med och spelade, såg att det låg en stor, svart hund under bordet och nafsa efter tårna på dem. Lussepartit - det skulle vara den ondes anhang.

1936 Läs sägen →
Gällinge, Halland

Djävulen.

Det går en sugga på Gällinge gärde om nätterna, och de har sett liknande fölungar där också, och elden har drösat ur halsen på dem. Det var la den onde, som var släppter lö- ser.

1936 Läs sägen →
Gällinge, Halland

Djävulen.

När de satt och spelte kort, kunde en svart hund ligga under bordet och slicka dem på fötterna. Och när de hade slagits och sedan satt sej till ro, kom han och slickade dem på fötterna för att de skulle fortsätta. Gannes Johannes såg det som lett var en gång, när han var ute och körde. Han blev inte av med honom, innan han kört fram till komminister Lindeskog på Hallagärde; han låste bort honom.

1936 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //