Transkriberad uppteckning

Matlea: huvudlöss skulle tas in, eller man skulle äta främmande bröd. Römärke. Jag väter på pekfingret och skriver en fem- udd på römärket tre gånger, och sedan gör jag likadant på spismuren. Hicka - någon skäller på en. Man ska tänka efter, vem det kan vara. Gissar man rätt, slutar hickan. Eller också skall man förarga eller skrämma den som hickar. Heshet (ej orsakad av räv eller hare). Man skall ha smör på en klut och lägga närmast halsen och binda en strumpa om. Stolsteg - Om man tar katterumpen och stryker åt hö- ger - med sola, går det bort. Eller ta en stol och vrida runt tre gånger och spotta en gång, sedan doppa med fingret / på de med stolsbenet, som man stött stolen på, då man snur- rade den runt, och så drag fingret tre gånger kring ögat. Piggar - det är bäst att lägga såpa och ett tobaksblad på - det drar ut. En del satte bort dem i träd. Den, som högg det trädet, fick piggar. Ryggskott - de skulle slå till honom med en sopekvast. Jo- hannes fick så olyckelia ont i ryggen. Brita Lena gick och sopade. Hon lägger till Johannes över ryggen med sopelen. Han blev så arger, så hon måste släppa sopelen och springa undan. Men blon kom i rörelse, och Johannes brev bra. "Dä gjorde la falia ont, men dä gick bort", sa han. Nedsättning okänt begrepp. Men var en karl härifrån som gick upp till Sträng i Idala, och han trollade Brita Lena i Backa, så hon fick ligga i tjugo år. Hon fyllde nitti år i förgår. När den gubben, som hade varit uppe hos Sträng, dog för några år sen, blev Brita Lena bra och har varit uppe se´n . Kistenaglar. Modern hade suttit på en kista, när hon var med barnet, och den hade gått i lås. De skrapade målfärg av samma kista och rost av spikhuvudena på kistan och lade i / i vatten och tvättade på "kistenaglarna". Trösken - barnet skulle ha starkt kaffe i mun; det skulle vara svalat. De kokade också bark av tröskebusken och tvättade i mun på barnet med det vattnet. Klåe - kvicksilver ältade de ihop med smult och strök på. Marbönnera hade så mycke klåe (skabb.) Tandvärk satte de bort i träd. En del gick till en surapel och tog jord under den efter det solen var gladd och lade på. Se´n skulle de bära hem jorden, innan solen gick upp. På "bögder" - stora värkar - har de lagt jord, som de tagit under en surapel efter att solen var gladd. Förstoppning - då drack de sirupsvatten. Rännesketa - de kokade ägg hårda och åt. Orma bettet - kom inte genom bett av mask e.d. Vet ej bot. Sår - var det ett djupt sår, skar de fläck och lade på. Näsablo´ - om man blör i en näsduk och gräver upp en torva och lägger näsduken under och sen trampar till tor- van, så stannar näsbloden ögonflask. Kålla - det riste dem. Då skulle de ha så mycke värme som / möjligt. Det kom av förkylning! Ormbett - det var bäst att skära ut biten. En torpare i Grankul- la skar ut biten, och den blev så stor och tjocker. Kon en före ormen till vatten och höll foten i (om man var biten i foten), så fick man inte ont av det. Band man ett kläde om benet ovanför bettet, så gick inte gifter upp i kroppen. Pinka under sej - (väta i sängen) - då skulle van dra upp en tjuderstake, som hade stått i jorden över vintern, och pinka i det hålet, så gick det över. (Har ej hört, att man skulle låta sitt vatten i en öppen grav). Hudlösa barn - di döste dom mä potatismjöl eller maskamjöl. Årlåtare var far till gamle Johannes på Gällinge skog. Han gick en tid på hösten, innan vattnen tätna te (=isbelades) och en gång om våren. när vattnen blivit öppna. Man skulle aldrig låta sej åre om vintern, medan isen låg kvar. Ceders Bengt öppna´ åder på mej, när jag hade hjärninflam- mation; annars hade jag då dött av det. Annars var det mest för värk. I Ramsjö fanns gott om iler (iglar); det var såna, som tog upp iler i sjön och gick och sålde. / Stämma blod kunde en gammal skräddare på Klosten. Han sa´: "Jag stämmer tie årer i din kropp. Åre statt som Nole (!) ström!" Han nyttjade inte något Gusord till det. Nattvardsvin var de brukat hämta till sådana, som var svårt sjuka. Håll - det är stickningar i brystet. Det bakade de bort med en varm sandpåse. Hundbett - hår av den hunden, som bet, skulle läggas på. Skorv. Bark av oxel skall man koka oh tvätta med - då går det bort som en ville vända en hand. Det var en karl i Gällinge, som hade mördat, han hade sla- git ihjäl ringarn på Skadehallen. Först reste han till Ameri- ka, men han kom hem efter två eller tre år och erkände. Till honom gick flera personer och fick blod av honom till bote- medel för barn, som hade skiver. Lånat jord på föräldrar eller släktingars gravar har de gjort för värkar. Har man jorden på värken i tre nätter, / så blir man bra. Men de skall bära tillbaka den. Jag hade tandvärk. Jag blev lärd att ta nio pinnar ur en so- pel och få lite blod ur tanden på var pinne och kasta dem i en nordrinnande bäck. När jag hade gjort det, sprack tanden i fyra bitar, och jag blev bra. Vårtor - en tar en tvinnetråd och gör en knut fär var vår- ta och lägger den under en sten. Så snart trån har ruttnat, är vårtorna borte. Jag har försökt det med mina liktornar, men det har inte hjälpt. Spelmans Sofi kom till vårt, när min pappa var dör. Hon hade ryslig tandvärk. Hon tog hans hand och drog den över käken men sa´ inget. Ja, sannerligen hjälpte det.