Transkriberad uppteckning

Fallandesjuka - man skulle sprätta upp kläderna på den sjuke på samma sätt som de göra, när de flår ett kreatur, och kasta dem på elden och bränna upp dem. Men det skall vara vid första anfallet, om det skall bli till någon nytta. Halsfall - då skulle man lyfta upp halsspinnelen med ett skeaskaft med salt på. Hjässen var nerfallen - det var vanlig huvudvärk - de tog några hår på hjässan och flängde upp. Näsblod - knyta en tråd om lillefingern. Tröt i handlederna har jag haft, man skall ta ett par solv och knyta om. Aldrig tal om att lyfta i flyttat hus. Knarr var en sorts tröt - då knarrade det i lederna. Benskott - jag har kokat en smörja av horseblom (= hela plantan, stelken mä i) och härpå kokar tills det blir brunt. / Bältros - går det neråt magen och går ihop, så ä dä slut. Bägången - det är vre å pine i magen. Det hade min mamma några gånger; då krälade hon på golvet. Vi gav henne bränn- vin med starkpeppar i, och det gick över. Örasting - en kvinna , som ger di, ska mjölka i örat. Liktorn- man skall ta vatten på en tornhall vid kyrkan och ta på. Skiver fanns nio slag. (Känner ej till några särskilda be- nämningar på något av dessa slag). Man skulle låna mule på släktens grav och låta dem sova på. Krammad blev jag så svårt en gång jag varit i Takulla. Det tog mej på brystet och armarna. Jag kom inte ur fläcken. Då jag kom hem, så kräktes jag alldeles förskräckligt. Nej, det blev inga märken. Jag hade gått emot en, som var död. Det var på kvällen, men det kan ske på dagen också, och det lär vara ännu farligare. Om man hade svavelstickor på sej, skul- le man inte bli krammad.