Transkriberad uppteckning

Det var en man, Päar i Lia, som var fars kusin. Han gicck till "den upplyste", som bodde uppaför Borås; det var sju mil dit (alltså troligen Anders i Alahagen c.m. B-d). När Bengt var hemkommen, skulle min far gå till honom tidigt på morron, men när han kom en bit från husen i Lia, fick han se något vitt, som for runt kring en sten. Far trodde, att det var ett spöke, så han vände om hem och talt inte om det den dan. Dan därpå gick han till Bengt. Då frågade Bengt: "Varför kom du inte i går som lovat var?" "Nej, jag fick se ett spöke." - "Jaså, hurudant var det?" "Det var vitt och sprang runt ikring en sten", sa´ far. Då talte Bengt om, att det var han, som hade varit ute och sprungit på det viset, för "den upplyste" hade sagt, att han skulle springa i bara skjortan några varv medsols och några motsols kring den / jordfasta sten, som låg närmast lagården, så skulle oturen på kreaturen försvinna. En klok var Sträng i Istorpa Dala. De blev förskräckta för ho- nom, för han svor så illa. Han gjorde vissa konster, innan han fick lov att ställa fram bilden av tjuven i vatten. ? Far gick till en klok gubbe i Horred och skulle få se en, som hade stulit från honom. "Ja ska ställa fram, så du kan se per- son", sa´ han. Men far såg inget.