Transkriberad uppteckning

Helsjön botade fullt så bra, innan det blev badhus där. Tofta-Karl kom dit med en krycka under var arm. Han ba- dade och klente in sej med gyttja och lät den torka, och se´n var han i och tvättade av sej den. Och han drack av vattnet. Han var där en liten tid var sommar tre år i slängen, och sen var han fullkomligt bra. Här var t.o.m. smålänningar som bodde på vår nattstuga, 13,14 stycken. De tog med sej gyttja från sjön och hade rullat den i långa stänger och åt den som bröd och sköljde ner den med vatten från sjön. Andra rörde ut gyttjan i vattnet och drack det som grogg. Det fanns en sjöjungfru i Helsjön; jag minns inte hur många år det var emellan att hon visade sej där. Hon sim- made som en vanlig fröken i sjön och det långa håret fladdra! / Mitt för där skollärare Bergstrand bor nu gick de i, när de skulle bada. Då kastade vi i var sin liten peng, som sjö- jungfrun skulle få. Folk vågade aldrig ta upp sådana pengar, men gubben Eliasson, Bergstrands svärfar, plockade upp mån- ga pengar där, och det fick han aldrig ont av. Ett rös låg strax utanför där Bergstrand bor nu. Det var en karl från Rammedal, som fått någon sjukdom och dött där. Jag var liten då, så det är nog sexti år se´n. Där kasta- de folk pinnar, rötter och stenar, och se´n jag blev så pass, kastade jag alltid en pinne, när jag gick förbi, i det röset, jag med. De kastade, för att han (den döde) inte skulle röra dem.