Transkriberad uppteckning

Benbrott. De åt järnfilspån. Det skulle gå dit och läka ihopét. Benröta. De brukade lägga på läkeblad. Det gjorde de för rosa i bena också. Sura ben, dä va rosa dä. Blåsa på tungan Då skulle man säga: "Jag har en blåsa på tungan". Och en annan skulle svara: "Spott ut ´a!" Det skulle talas så tre gånger. Den ska inte spotta i spisen; då får en munsår. Bägången - de finge sånt förfärligt vre. En dräng i gårdstöva kom flyttande dit frisk på lördan, och på söndan blev han så sjuk, så han kröp på golvet och dog samma dag. De hade hällt i honom brännvin med starkpeppar i, men det hjälpte inte. Bölder - de kalla´t för pigga. De tog var och borrade och satte in i träd. Om någon träffar på det träd, så får han dem. / Äkta kulor - Oskars mor har såna stora kulor i huvet. Oxla obekant (måste vara samma sak som äkta kulor). Bältros - känner namnet, vet inget medel däremot. Rännskita -äta ett hart (hårdkokt) ägg och dricka en gök. Frossa och kålla hade de förr mycket, då skôlve de så mär- keligt - de skulle dricka gökar och ligga nerbäddade varmt. Orm i magen - de skulle röka bra, det skulle ormen inte tåla. Och dricka varm, söt mjölk. Då kom han upp. En hade benekamarken i sej. De värmde vatten och slog i ett kärl och han fick sitta över det och dra i sej den varma däm- men (=imman); då kom benekamarken upp. Longesot - dä ä inte gärna nån rår mä longesot , det fanns ingen hjälp. Hade man fått frost i en tå, skulle man lägga ut en potata, så hon frös, och göra ett hål i potata och sticka henne på tån, så hjalp det. Galla ha de och smörjat med för frost. Gastakramm fick de, om de kom i vägen för såna döda, som gick igen. Var det illa, kunde de vara sjuka i två, tre dar, men för det mesta gick det över på en natt. / Huvudvärk - om en sätter i guldringar i öronen, så ska de dra ut värken; det har jag haft i snart sexti år. Gulsot. Jag vet inte nån bot för det. Halshoggna tär - de ska binda en ulltrå om sprocka; men den skall vara sketen. Han i vattnet okänd benämning. Vätta likaså. Husket - ta brännevin som de glögga´ i en kopp på spisen. Tän- de eld med en svavelsticka och släckte lågan med detsamma. Hicka - det skall vara en mask kring hjärtat, som rör sej. Eller någon pratar om en. Då skall man lyva på den, som hickar, så han blir harm; då går det över. En ung karl i Idala hická, tills han dö. Hjärnen var nerfallen. Min mamma hade det. En gammal karl i gårdstöva virade hår om fingret rätt över hjärnen och ryckte till; det gjorde ett smällande, och därmed var hjärnen uppe. Kôvet = hosta; de drack brännvin. Hudlöshet hos småbarn - de använde petätemjöl. Jag har ock letat upp maskamjöl under bark på bjälkar på rännet och använt för det. / Hundbett - de la´ hår av hunden på. Håll - dricka varmt t.ex. en gök. Kikhosta - mjölk av en märr. Kistenaglar - om mora när hon var med barnet satte sej på en kista, som gick i lås, och hon gjorde ett rysane, fick bar- net kistenaglar. Då skulle hon sätta barnet på kistelocket och trycka igen locket. Lite rost av spikhuvena i kistan har de lagt i vatten och tvättat barnet med. Mot litet av varje har de tagit in sådant de samlat ihop i kyrkan om natten; lite skrap från kyrkklockan, lite mull från kyrkogården, lite skrap av funten och lite granna som de tog här och var i kyrkan, det behövdes inte mer än en fjärdedels tesked. Klåe. Grävlingesmörja var bra att stryka på. Kräfta - mull från kyrkogården har de använt. Då skulle man be att få låna mull och säga: "I får igen ´et när jag blir död". Liktornar. Jag hade fått en liktorn mellan stortån och den and- re tån, när jag var tjugo år. Jag och en tös till satt under ett träd. Då började det ringa i kyrkan, för en som var död. Då sá den andra tösen: "Nu ringer det för Anna Kristinas liktorn" och / bara några dar därefter var den svart och gick bort som om en ville stryka bort den. Jag hade inte vågat säga så själv, för jag trodde det var stor synd. Matalaja - de skulle ge dem huvudlöss i ett förlorat ägg. Magavärda blev små barn. Jag hade en liten bror, som blev magavärd. En gammal karl värde om ´en på en schal på gol- vet tre gånger. Han blev bra. Han hade la vridit sej galet. Munsår - de skulle kyssa spisen. Stolsteg hade jag, när jag vaxte upp. De tog en potta och satte tredje benet mot ögat och vred ikring tre gånger a- vigt. De trodde stolsteget kom av att man såg något, som hade tre ben, t.ex. en trebent gryta välvd med benen upp, och inte spottade. Man skulle också spotta tre gånger, när man fick se en hunnatumla eller hästatumla, annars fick man ont i benen eller ryggen. Näsblod - de skulle knyta en tråd om ena lillfingret och ösa kallt vatten i nacken på den, som blödde. Älvablåsen - det finns ett slags kräk, som sitter i gärdsgårds- höla; om det blåser på en, blir folk "blåsta" på kroppen. Då / är det bäst att röka dem med midsommarkvasten. Onna bettet är en farlig värk i ett finger. Om man får det, skall man lägga på sju klutar, var annan av linne, var annan av ylle, med salt emellan. Det blir en förfärlig värme av det. Jag har botat en med det. - De veta inte, var onna bettet var kommet från. Rörmarka - en, som inte har sett det förr, skall rita en femudd över det och sen rita en femudd i spisen. Eller ta en sorts mös med korta utgrenade blad /Drosera rotundifo- lia) och stryka på. Ryggskott - om man vill lyfta på en lada, som är flytt, och säga: "Jag lyttar sej som fötter ä, du lisar mäk som trötter ä!" så gick det över. Eller lägga till de sjuke över ryggen med en sopel (sopkvast), så han väcker till. Trödet - när de förmött sej. Jag har en trötkula här (i högra handleden), som jag fick , när vi tog upp petäter. Skabb ä la detsamma som klåe. Skorv i huvet. Min mor visste om en ### i Hoffors, som hade skorvhätta, bekhätta. Han fick stå på en stol med bekhät- / tan fastbunden i taket. När de slog undan stolen och karlen datt ner, blev hätta, hår och skorv kvar i taket. Grand i ögat - Det var någon, som hade en sorts liten sten, som han släppte in i ögat; den skulle ta med sej det. Annars kun- de någon slicka ut det med tungan. Skar någon sej, var det bra att tvätta på med urin. Svullnad . de höll kallt stål på den fläcken. Om de har vårtor, knyter de en knut för var vårta på en tråd och lägger tråden under en sten, där det är väsket (vått). När den har ruttnat är vårtorna borta. Tungspenen var nerfallen - det hade jag ofta, när jag vaxte upp. Den blev så tjock och svullen, så det var omöjligt att svälja. Jag var hos en gammal käring som mol sönder socker och hade på ett skedskaft och lyfte upp spenen. Vred - det drog de i rätte igen, och de smörjade på med märgen ur en svinakäke. Örsting - de skulle be en kvinna, som gav di, att hon mjöl- kade i örat. Fallandesjuka. då jag gick i skola, var det en karl i Röstorp, / som fick ett anfall den dan han var brudgum. Han hade sagt: "Nu är jag fyrti år, och nu är jag glad, för jag slipper få fal- landesjuka:" Men han datt i mark och blev illa pyntater. Hans mor hade sett ett djur ligga och sparka och dö. De skar av honom alla kläderna och brände upp dem, och han fick ald- rig något anfall sen. De har ock gett in blod av far och mor. Skiver - en käring sönner i Vege skar hål i högra sidan på barnet och tog blod på en sockerbit och narrade i barnet. Lången på Gällinge skog hade slagit ihjäl en karl. Det var bra att få blod av honom och ge sådana, som hade skiver. Skiver berodde på att någon otuktig människa sett barnen bara under fötterna.