Transkriberad uppteckning

De gamle gummorna, som "toge emot barn", brukade lägga ett ägg i första badvattnet; jag vet inte, vad de mente med det. En tolvskilling la de i tånan med detsamma. Och när gud- modern kommer tillbaka med barnet, sticker hon en peng - nu för tiden en femma eller tia, i barnakläderna, då barnet ligger och sover. Badvatten skulle inte kastas ut under öppen himmel, innan barnet var kristnat, och de fick inte hänga ut tvätt efter barnet, innan det var kristnat. Tog de in vatten till barnet efter det solen var gladd, doppade de svavel i det. De gamle tordes inte släcka med natten så länge inte bar- net var kristnat, ett ljus skulle brinna. De kallade upp förfäderna, ibland med samma begynnel- sebokstav men ofta med amma namn. T.ex. i Hällevik (i För- / helle fadern och bägge sönerna Lars. Och likadant i Stockared, där var det Gamle Lars och Store Lars och Lille Lars. I min barndom hade de en Johan Bernt på de meste ställena. Flickorna hette Johanna Lina, Britt Lina, Johanna Kristina el- ler Anna Kristina. De har inte brukat byta namn på sjuka barn. Havande kvinna skulle akta så hon inte blev rädd. Stod hon vid fyren och brände sej, var det inte värt att hon strök sej i ansiktet, för då blev det ett märke på barnet. När barnet tappade tänder, skulle de kasta dem i spisen och säga: "Sme, sme ge mej en bentand i stället för a gull- tand !" Havande kvinna fick bära ett barn till dopet, om de hytte. Annars skulle det bli något fel på barnet (vet ej om det blev fel på det födda eller ofödda,) När kvinnan var haja, var det farligt för henne att gå ut, utan att hon hade något av karlens (kläder) på sej. Min fars mor gick åt fähuset och skulle mjölka en kväll. Hon blev avklädd, det var något som flängde av henne kläderna just / som hon skulle gå in i fähuset. Hon fick stängt dörren efter sej, så hon blev räddad. Det va la troll, som gjort det. Faddrar skulle det vara tre av vart (kön), lika för pojk och tös. Skulle en pojk och en tös döpas samtidigt, skulle de hålla fram pojken först, men jag minns jag hade en pojk, som var vid kyrkan och det var en tös där ock, och pojken blev döpt först. Sen var det en, som sa: "Nu har Oskar skäggat ner vattnet för tösa." Hon menade, att tösen skulle få skägg. När gudmodern kommer åter med barnet, lämnar hon bar- net till fadern och talar om, vad det heter, och att det är in- skrivet i den kristna församlingen. Förr vände gudmodern sej åt höger -åt karlsidan -men nu alltid åt vänster; det är makligare.