Transkriberad uppteckning

I. I Veddige var en bonde som hette Tore. Han var ofta ute och gick sent på kvällarna. En gång fick han höra ett troll i Koberg ropa till ett troll i ett annat berg och be att få lå- na den store kitteln. "Va ska du mä den ?" frågade det trollet. "Jag ska koka Tores långe ben, för han ä ute så sent om kvälla", svarade trollet i Koberg. Sen tordes den bonden aldrig gå ut om kvällarna. II. Det var en brud som blev rövad. När de väl var vigda, så kom trollprinsen och tog den fina fröken.Då var det någon som sa, att om han fick sej en häst som aldrig var riden förr, så skulle han kunna ta henne. Ellesbo hög stod på guldpelare var högtidsafton. Han red dit. Då var hon up- pe och dansade och han knep henne, och sen han däri- / från det fortaste ha kunde, men trollet var efter. Vid kyr- kogårdsmuren hägg trollet av hästen på mitten, men fram- delen stupte framåt över muren och ryttaren och bruden räd- dade sej på kyrkogården. III. Det var på ett ställe de bryggade. Trollpackan kom in, men de såg henne inte. Men vörten blev borte, den mesta. Då kom en karl in och sa: "Jag for förbi berget, och då ropade det:"Bed Slaska Renfota gå hem, för hennes barn föll i elden och brände upp sej !" IV. Det var en bonde som lånade bröd av trollen iberget. Bonden sa, att han kunde aldrig veta hur de fick så vitt bröd. "En ska ta´t i brodden", sa trollgubben. V.