Transkriberad uppteckning

Det var ena som hade lagt sej till att sova ute, och då hade hon fått en orm i sej. Hon kände sej aldrig bra; hon kände att den rörde sej i henne. De ställde till och bryggade en kappe malt, det skulle vara ljummet, och hon fick hänga och gapa över det. Det kände ormen, och han kom ut. De lät honom gå ett stycke, och då fick han se en annan orm, och den ville han ta med sej tillbaka in i människan, men de fick slagit ihjäl båda två. Det röda bältet hade Talina i Hästhagen (Frillesås). Det var kring midjan och liknade sillarom. Hon fick medicin från Kungsbacka. Benbrott - de filade av en mässingskam - det gjorde min mor, när ett får hade brutit ett ben, och gav fåret in filspånet. Av horsafibber kokar man smörja med linfrö i - det smörjar de på brutna ben, och det läker. / Benröta - den kloke i Mark ordinerade, att man skulle koka sju kannor nötapess tills det blev bara ett stop igen och smörja på med det. Onda bettet i fingrarna; de skulle riva skräpparötter av skräppeblacker, ett otyg att ha i åkern, och blanda ihop med osal- tat smör och smörja på. Onda bettet är en farlig värk. Hjärnan var nerslagen på mej - jag hade så illa ont i hu- vet. Då flängde de och slet i håret på mej. Bägangen var en svår sjukdom; då skulle man ha bränn- vin med starkpeppar i. Tarmvred är samma sak. Massel och klåe. På ett ställe hade de fått klåe av att de hade huggit ett träd som det var klåe i. De tog ett par ormar och kokte och smörjade på med. Piggar har jag botat med iglar. Jag satte på ett par stycken, det beror på ont blod. Trödet - De skulle lyfta på ett hus där husen var brända. De fick det i armarna, när de arbetade för hårt. Hade de fått axeln ur led, kunde man sätta armen till rätte igen, om de satte ett ullgarnsnyckla (nystan) i armhålan. / Römärke - de skreve en femudd på dem. Jag fick fiskister att smörja mej med. Jag hade ett römärke på hakan. Jag kom till min gud- mor. Hon stod occh kokte petäter. Hon slog till mej tre gånger med sleven och sa: "Du ska bli bra på din haka." Trollskott i armen kom hastigt; de bakade och värmde bort det. Tandvärk - de gick åt en bäck och tog tre enenålar och pella i tänderna och släppade i en nolrinnande bäck. Vätta och Vättapulver okända begrepp. Hicka - då skulle man förtreta den som hickade, så han blev harm. Dä ä hjärtamasken som ruskar sej då. Man skulle säga åt honom att han hade gjort något, som han inte hade gjort. Heshet - vira en strumpa om halsen ! Näsblod - det var att ösa kallt vatten mellan benen på den som blödde eller knyta en tråd om en lillefinger. Blåse på tungan. Den, som hade en "febbla" på tungan, skulle säga: "Jag har en febbla på tungan." Då skulle en annan säga: "Spotta ut den då !" Det skulle sägas så tre gånger. / Bleksot - man skulle koka vita törnrosor och låta den sjuke dricka spadet. Blodgång. En gammal man hade det. Han bryggade stark dricka och vispade ett halvtjog ägg i den och lät honom dricka. Gikt. De lånade ett ben från kyrkogården och band fast på det onda stället - men de fick lov att bära hem det igen. Etterblåsor är en sorts älvabläxter. En som hade lagt sej nära vid en grav fick så många blåsor vid mun och i ansiktet. Då kokte de en sorts blad och smörjade honom med det. Halshogg - man kunde få halshoggna tår - då skulle man vira smutsig ull eller ulltråd om till tån blev god igen. Frostskador - de smörjde på med rävister eller grävlingeister. Han i vattnet okänd. Hudlösa småbarn - de strödde maskmjöl - det tog jag vara på så mycket i en gammal förvissnad björk. Hundbett - man skulle ta några hår av samma hund och sveda dem och lägga på. Håll - ta gäddekäkar och bränna dem och stöta dem fint och ta in. / Mjälthugg - de tog in enekvist och lade intill. Kikhosta - de skulle dricka mjölk ur ett kikehorn, en snäcka de fann på sjöstranden. Vi "fick kertla" - det var att smörja och vira om. Kisteknappar - modern hade suttit på en kista, när hon var med barnet. Koléra var inte här men nolåt - de tog in stark cognac; den hjälpte mot krampen. Kramp - de lagade så de fick ålaskinn och virade om benet de skulle vara färska. Knarren - det var torrt i lederna - smörjade med grävlinge- smörja. Kräfta hörde jag aldrig talas om förr, men leversjuka. Liktornar - skars bort. Ej hört att kyrkklockorna ringde bort dem. Stolsteg - ta ett brandjärn och vrida avigt mitt för ögat tre gån- ger. Det kom av ont blod. Hade inte med stolarna att göra. Nagel - om man klippte naglarna om söndan, fick kreaturren nagel i ögat. Ja, folk kunde och få nagel av det. Magavärda - det blev svåra plågor i magen på barn. Då skulle / man välva om dem tre gånger. En som tog nytt bröd och åt fick tarmvred och dog. Der var "låga- brö". En blånahärva skulle viras om magen då. En hade ont av stenar i pungen; han födde stenar. Jag linda- de om en blånhärva. Nässelblärt - när man plockade näller, kunde man bli nällad. Trösken - de tog av tröskebusken eller kokte kålrötter och gav barnet spadet. Mot mataleda kokte de och av tröskebusken och drack. Stämma blod kunde en i Grönegada. Han hette Elias och hans hustru Anna Brita. Han talte om för far, vad de läste. Han sa, att blodet skulle stå stilla som någon död i helvete. Det skulle ske i den ondes namn. Jag ville inte lära mej det. Örasting - de bakte små kakor i fyren - de kallade dem glo- hopper - och la´ på dem varma på örat. Eller en kvinna mjöl- kade i örat. Och så plockade de alla slags blommor före mid- sommar och torkade och hade i en påse, och den skulle man lägga på örat emot och sova på för örasting. Sår - dem skulle hunden slicka på, för han hade bra lä- / kekött. Alltid skulle små barn röra vid en hund för att de skulle få gott kött te läka. Det fick jag göra. De kunde bli trollslagna, barna. Då bytte de namn på dem för att trollen skulle fara viller. Grand i ögat tog jag ut på många -