KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Veddige, Halland 1936

Skogsväsen.

Berättare: Kristina Charlotta Gunnesson (f. 1852)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Till Falls bodde en gubbe som hette Anders. Han hade en pojk, som han hade ihop med skogsråa. Var kväll kom hon i mörk- ningen ridandes i en säck och tog pojken med sig, så han var aldrig hemma någon natt. Har ej hört sägnen "Nu har jag narrat kristet blod."

Socken Veddige
Landskap Halland
Härad Viske hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Skogsväsen.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Veddige, Halland

Troll.

I Veddige i Lobjär bodde det troll. Det kom en och red förbi berget jula natt, och då var det så ljust och grant där. Så kom de ut med ett stort glas och skulle ge honom att dricka, men det slängde han bakefter hästen, och så red han över alla åkrar och kom till kyrkemuren, men de högg av hästen. (Josefina Johansson, Sällstorp, f. i Idala 1854.) Trollen var efter en i Veddige. "Rid åkern den breda och inte vägen den smala", ropade de, och det gjorde han. (Fam. Andersson, Sällstorp.) / Det bodde troll i Vabränsbo hög, hela ber- get var som ett tindrande slott ibland. Det var en brud, som blev intagen i berget en gång men så red en man dit och tog ut henne. De kom och gav honom dricka, men det slo han på hästryggen, och så red han sin väg. Trollen sprang efter honom, men då ropade någ- ra troll, som bodde i ett annat berg: "Ta åkern den lena och inte vägen den håle, för Lunderhoff är i hack och i häl !" Han red ifrån dem och kom över kyrk- muren, men de högg av hästen på halve parten. (Britta- Stina Börjesson, Sällstorp, f. i Hamnared 1860)

1935 Läs sägen →
Veddige, Halland

Kloka.

Prästen Block i Veddige hade mycket råttor. Det kom en finne till honom och viste råttorna till en bonde i stället, men bonden kom till prästen och klagade, och så fick han skicka efter finnen igen. Då visade finnen bort dem till en videbuske, och den åt de upp på ett litet nafs. Det kom en finsk käring och visade bort vargaarna.

1935 Läs sägen →
Veddige, Halland

Gåtor.

1) Inter pinter, ute mä vinter, inne mä vår, roter upp och toppen när. (Istapp.) 2) Väggar utav fä, stolpen utav trä, fyr utav järn, tända mä gärn (=garn) (Gammeldags lykta.) 3) Får ja låna di resefesa, männas ja resefeser rulta , mi så ska du släppa din hårmunta skulta i mi resefesa rulta. / sefesa = räfsa (subst. och verb.) skulta = ko. rulta = lycka. 4) Lelle tulle lå på tak, trella ner och slo sig bak, ingen man i detta lannfelle helle bota kan. Ägget. 5) Lella lella lätta hoppa över stätta mä fyra vida käppar. (####) 6) Upp i mitt huvud där föres stor larm, ner i min mage där rörer var tarm, när andra sova, har jag ingen ro för timmeliga saker, som uti mig bo. (Klockor) 7) Det gapar över vattnet och aldrig dricker. (Kobjälla)

1935 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //